Bytte fabriken mot ladugården innan hon började i hemtjänsten

Att hon skulle komma så nära faderns yrke kunde hon inte ana när hon började som fabriksarbetare på Facit i Åtvidaberg efter skolan.
- Det var väldigt enformigt på Facit, berättar Astrid Svensson. Jag arbetade på sammansättningen på avdelningen som tillverkade elektriska räknemaskiner. Min uppgift var att kontrollräkna alla nya maskiner så att de verkligen gav rätt svar. Man bara ville att dagen skulle ta slut någon gång.
Många sådana dagar hann det bli innan hon träffade lantbrukaren Yngve Svensson från Snällebo, i närheten av Karlshult, söder om Överum.
- Jag hälsade på hemma hos Yngve och hans föräldrar under helger och semestrar, så jag visste vad jag gav mig in på när han tog över efter föräldrarna 1960 och jag flyttade in i en helt omodern bostad på Snällebo.

Astrid Svensson hade inte ens rinnande vatten inne första året och ved fick hon bära i 13 år innan makarna tog över föräldrarnas mer moderna hus.
- När man är ung, stark och kär så går allting och jag minns inte att jag tyckte det var särskilt jobbigt, säger Astrid Svensson, som har pigga ögon och nära till ett leende. Hon verkar inte alls knäckt av långa, arbetsamma dagar, tvärtom.
På Snällebo fanns nio mjölkkor, kvigor och kalvar. Astrid Svensson började med att lära sig mjölka.
- Vi hade maskinmjölkning av den äldsta sorten med en stor kruka man fick släpa runt på. Ett mycket tungt arbete. Men efter några år blev det rörmjölkning och arbetet gick lättare. År 1976 byggde vi om och ökade till 16 kor, ändå blev det lindrigare eftersom vi satte in mekanisk utgödsling.

- Min huvuduppgift var att mjölka och sköta om korna, men självklart hjälpte jag också till i skörden. Först hade vi självbindare och hyrde in tröskverk. Jag hjälpte till med det jag kunde, bland annat körde jag in hö med vår nordsvenska häst Monika.
Gården blev allt mer modern, först kom säcktröskan, där varenda säck skulle knytas ihop, och på slutet hade makarna en självgående tröska.

- År 1981 blev jag änka, berättar Astrid Svensson. Våra tre barn var 19, 14 och åtta år. Med hjälp av barnen och grannarna fortsatte vi driva gården. Jag hade ansvaret i fyra år till Ulf fyllde 18. Då tog han över. Jag frågade honom många, många gånger om han verkligen tänkt igenom sitt beslut. Han stod fast och driver fortfarande Snällebo, 22 år senare, men nu med 58 mjölkkor.

När sonen Ulf tog över gården fick Astrid Svensson lära sig ett nytt yrke igen.
- Jag började inom hemtjänsten i Överum och där har jag arbetat ända fram tills nu, då jag gått i pension, berättar Astrid Svensson. Det har varit väldigt intressant och trevligt, men arbetet har förändrat sig mycket under de här åren. I början kunde man stanna en hel förmiddag hos de som behövde. Nu är det ett annat tempo.
- Då fick man baka och laga mat och hade tid på ett annat sätt. De första åren cyklade jag till Dalhem och Överum från Snällebo, men senare flyttade jag till en villa i Överum.

- Jag har verkligen trivts med personerna som jag fått komma hem och hjälpa, själva jobbet och framför allt arbetskamraterna, ett härligt gäng. Jag kommer att sakna dem.
Som lantbrukare var det inte så lätt att få någon längre ledighet.
- Vi bytte tjänster med Sture Pettersson i Änghult, så helt utan ledighet var vi inte. Men nu på senare år har det varit lättare och jag har fått ett nytt intresse. Jag älskar att resa. Tillsammans med en god vän har jag hunnit göra en hel del både korta och långa resor. Nu funderar vi på att åka till Indien, men det är på planeringsstadiet än så länge, säger Astrid Svensson, en högst vital och positiv pensionär.

Bytte fabriken mot ladugården innan hon började i hemtjänsten

När Kungsängens flygplats byggdes i Norrköping lades lantbruket, som låg på den marken, ned. Där var Astrid Svenssons far ladugårdsförman och familjen tvingades flytta till Åtvidabergstrakten, när hon var mycket liten.