Caroline vill vara djurens röst
Caroline Berggren övertalar 127 Västervikspolitiker att stoppa cirkusar med djur.
Foto: MATILDA AHL Caroline Berggren står på de svaga medvarelsernas sida. I famnen håller hon marsvinen Agnes och Lillemor, som riskerade att bli ormmat innan de räddades av Caroline.
Foto:
Scenen är hämtad ur en åtta minuter lång film som Caroline Berggren i Västervik arbetat med under flera månader. Materialet är hämtat från djurrättsorganisationer, djurexperter och andra som har dokumenterat livet bakom cirkusridåerna.
Caroline Berggren kämpar för att cirkusar med djur ska stoppas. Därför ringer hon nu upp samtliga politiker i Västerviks kommun, och ber att få skicka filmen om djurens svåra villkor. En efter en prickas politikerna av på en 126 namn lång lista.
- Jag vill att politikerna i Västerviks kommun ska förbjuda uthyrning av kommunal mark för cirkusar som har djur. Jag har också lämnat ett medborgarförslag om detta.
Att förbjuda djurcirkusar ligger i tiden, menar Caroline Berggren.
- Hundratals kommuner i Europa och delstater i USA förbjuder nu detta. För inte länge sedan förbjöds cirkusar på kommunal mark i Tel Aviv.
Den enda svenska kommun som hittills tagit ställning mot att upplåta mark för cirkusföljen är Tranås. Den andra kommunen ska bli Västervik. Om Caroline Berggren får som hon vill.
- Det kan vara svårt att ha riktiga kunskaper om en cirkus. Därför är min information till politikerna så viktig för att de ska kunna ta ställning. Ofta kommer cirkusen till en stad på morgonen och efter kvällens föreställning är de borta. Men många uppfödningsanläggningar och cirkusar kantas av djurplågeridomar.
Politikernas reaktioner på filmen är blandade, berättar Caroline Berggren.
- De allra flesta jag har kontaktat har ställt sig positiva till förbud, medan några har invänt att det är svårt att förbjuda en näring eftersom fri konkurrens ska råda. Några vill inte tro att det råder sådana här missförhållanden, medan andra anser att cirkus är en medeltida företeelse.
Cirkusen i filmen är inte svensk, men Caroline Berggren anser att det inte går att skilja en skötsam cirkus från en misskött. Veterinärvård, bra mat och större förvaringsutrymmen kan aldrig väga upp att vilda djur bryts ner psykiskt och tamdjur tvingas till onaturliga beteenden.
- Det viktigaste jag vill föra fram är att cirkus i Sverige inte är någon nationell företeelse. Djuren hyrs ofta in från utlandet, och omvänt hyrs svenska cirkusdjur ut till europeiska cirkusar för att dra in pengar under vinterhalvåret. Djuren går då miste om sin vintervila, och måste turnera året om.
Hittills har Caroline Berggren bearbetat 60 politiker i fullmäktige, nämnder och arbetsutskott. Drygt hälften återstår att kontakta. Dessutom ringer hon tillbaka efter några veckor för att höra om politikerna har några frågor om filmen.
Att ringa över 200 samtal till politiker kräver ett engagemang utöver normalgraden. Men Caroline Berggren ger inte intrycket av en högljudd aktivist. Tvärtom är hon lugn, eftertänksam och lågmäld. Men hon utstrålar en bestämdhet och en stark övertygelse.
- Det är motigt ibland, men jag hämtar kraft ur min ilska när jag ser hur människor behandlar djur. Samtidigt har jag hopp om att det går att förändra och kämpa för en bättre tillvaro för alla levande varelser. Jag berörs till exempel lika illa när åldringar och barn behandlas dåligt i dagens Sverige.
Hennes engagemang för djur föddes år 1997. Efter att ha sett ett tv-program om apor som användes till djurförsök följde en sömnlös natt fylld av förtvivlan över djurens tillvaro.
- Dagen efter bestämde jag mig för att jobba för att förbättra utsatta djurs situation.
Under flera år var Caroline Berggren ordförande i numera nedlagda föreningen Djurens rätt, och hon har flitigt demonstrerat och deltagit i olika kampanjer för djurs rättigheter.
Hon konstaterar att hon nog alltid har burit med sig en stark medkänsla för utsatta, något som inte minst varit viktigt i hennes arbete som narkossköterska.
- När jag jobbade fick jag så att säga vara de medvetslösa patienternas röst och ta till vara deras intressen.
Rösten blir stilla och sorgsen när hon talar om en allt tuffare tillvaro för de svaga i samhället.
- Vi lever i egoismens tidevarv, där våra liv regleras av handelsavtal, pengar och jakt på materiella ting. Vi borde alla stanna upp och fråga oss om vi vill ha det så här. Det är för lite respekt och omtanke om våra utsatta medvarelser, säger Caroline Berggren.
Porträttet
Så jobbar vi med nyheter