Coelho Ahndoril ger röst åt de tystade

- Jag ville undersöka helgonskapets krav på kärlek och uppoffring, säger Alexandra Coelho Ahndoril.
I den läskigaste scenen i filmen "Breaking the waves" ger sig Emily Watsons religiösa Bess åt våldsmän i en båt. Hon gör det som ett slags kärleksoffer, i övertygelsen om att hennes förlamade man ska bli frisk, vilket han också blir.
I Alexandra Coelho Ahndorils "Birgitta och Katarina" är det den djupt troende men inte helt friska Katarina som ger sig ut på irrande gryningsvandringar i det medeltida Rom. Hon bjuder ut sin anorektiska kropp till skräckinjagande män varpå hennes mor Birgitta, la donna svedese, plötsligt kliver emellan och erbjuder sig själv i sin dotters ställe.
- Egentligen ville jag antyda, eller berätta, att det är Katarina som leder Birgitta till helgonskapet. Katarina är sjuk och det är av kärlek till sin dotter som Birgitta slutligen blir ett helgon.
- Kanske är det den enda uppoffringen som krävs av oss människor, men vi klarar inte av det.

Alexandra Coelho Ahndoril är författaren och litteraturvetaren som under hela sin uppväxt hade tänkt bli skådespelare men som i slutet av Teaterhögskolan insåg att hon var färdig med skådespeleriet. Hon hoppade av och kastade sig in i ett nytt uttryckssätt, litteraturen.
Vem och vad bestämmer egentligen vår bild av historien och dess maktmänniskor? I sitt författarskap har hon givit röst åt de tystade, åt kvinnor och barn.
Hennes hyllade och Katapultprisbelönade debutroman "Stjärneborg" handlade om den danske vetenskapsmannen Tycho Brahe. Även där skildrar hon en historisk maktmänniska, kvinnan han vägrade äkta, en åsidosatt dotter och konflikter mellan arbete och familj.

Alexandra Coelho Ahndoril funderade mycket över hur den Birgitta, som i sina uppenbarelser bejakar erotiken, kunde fostra en dotter som gjorde självspäkningen till sitt signum:
- Världens sexualneuros skulle man tolka det som i dag. Katarina sover på golvet, hon pinar sig själv. Hur blev hon sådan? Den historiska Birgitta är inte alls så, hon har ett erotiskt liv med sin man, hon beskriver i sina uppenbarelser hur bruden skälver av åtrå, hon försvarar att man får äta gott och sitta ner vid bordet, hon tycker inte att man ska svälta sig själv.

Alexandra Coelho Ahndoril berättar historien om människan Birgitta snarare än om hennes gudstro. Romanen är visserligen trogen historiska och biografiska fakta men går vidare där historieskrivningen strandat. När det gäller Birgittas många uppenbarelser fascinerades Alexandra Coelho Ahndoril av att hon skrev de flesta när hon blivit änka och framför allt innan hon reste till Rom varifrån hon aldrig skulle återvända.
- Jag fick en aha-upplevelse när jag upptäckte att hon lämnade Sverige precis efter att digerdöden brutit ut. Vad hände med en sådan självsäker tro som hon hade innan? Jag tänker mig att pestupplevelserna får henne att tappa tron på en gud som ställer till rätta i världen. Hon ser att ingen sparas för att ha varit en god människa och inser att det bara är människan själv som kan göra något åt hur det ser ut. Kanske är det så vår tro ska manifestera sig, genom våra handlingar, snarare än i ett retoriskt förhärligande av Gud?

Coelho Ahndoril ger röst åt de tystade

Alexandra Coelho Ahndoril låter digerdöden och moderskapet pröva den heliga Birgitta. Först i slutet av sitt liv förmår hon vara moder inte bara åt Roms prostituerade utan också åt sin egen dotter Katarina.