Den riktiga sommarnattens riktiga sommarnattsmusik
Obekant namn? Då berättar jag gärna detta. Kommer du bara ett stycke nedåt kontinenten är hans namn lika aktat som Göran Söllchers. Det är bara det att Magnus Anderssons stora insatser har varit att lyfta fram mer nutida musik. Ofta lika njutbar. Oftare än så rent spännande! Ta chansen till en fin musikupplevelse!
Nu åter till den senaste onsdagskvällen och den "stora uppställningen". Programtiteln var "En sommarafton", med Gamleby Vokalensemble. Ett par solister fick vi också höra. Alltsammans leddes av pastoratets organist Aron Nilsson och hans stockholmskollega Michael Waldenby, trägen gästarbetare i sammanhang som detta.
Gamleby Vokalensemble är en inte alldeles lokal kör. Till den sluter sig även villiga, önskade resurser från andra håll. Resultatet blir en kvalitet som man gärna vill höra vid fler tillfällen.
Upptakten var lite speciell. Kören stod inne i sakristian. Ljudet kom liksom från fjärran in till oss i kyrkan. Efter inmarschen och med hela ensemblen i koret tog konserten fart.
Michael Waldenby satte sig vid flygeln. Och kören, under Aron Nilssons ledning, sjöng Waldenbys egen tonsättning "Vinterorgel" till text av Karlfeldt. Waldenby skrev sin "Vinterorgel" för över tjugo år sedan, men där finns ingenting som inte känns lika fräscht och angeläget den dag som är. Det vintriga hör för övrigt mer till texten än tonerna.
Efter "Vinterorgel" tog Michael Waldenby över dirigerandet. På så sätt fick kören tenorförstärkning genom Aron Nilsson, och det stärkte balansen ytterligare bland körens femton röster.
Det skulle inte förvåna mig om Waldenbys namn en dag blir lika allmänt bekant som de flesta av kvällens andra tonsättare. Adolf Fredrik Lindblad, Peterson-Berger, David Wikander, August Söderman, Gustaf Nordqvist och Oskar Lindberg.
Ett namn var totalt okänt för mig, M Pfeil. Hans (om det nu är en han?) sång "Lugn vilar sjön" är en riktigt söt njutning.
Kvällens flitigaste solist var tenoren Christer Hellström från Stockholm. Även han låter då och då höra sig i Tjust. Hans första solonummer nu var "Land du välsignade" och han sjöng den ståtligt.
Kompositören heter Ragnar Althén, knappt känd för annat än denna nationalhymn.
Christer Hellström gav sig också på Gustaf Nordqvists plågoris "Till havs!", och visst gjorde han det styvt. Men den sången, tycker jag, platsar mer som häckgren i OS än som konstnärlig bedrift.
Mellan flera av ensemblens insatser gick Michael Waldenby in med ett slags eftertänksamt, lugnande pausmusik, som ett par stycken ur P-Bs "Frösöblomster". Det sista var också inlagt för att körbasen Mark Falsjö skulle hinna upp på orgelläktaren och spela Oskar Lindbergs "Partita", alltså en liten svit variationer över koralen "När stormens lurar skalla". Och det gjorde han med all den omväxling och mäktighet som Lindberg byggt upp steg för steg.
I slutnumret tog Aron Nilsson över dirigentskapet igen, med Michael Waldenby vid flygeln. Det blev åter Oskar Lindberg, kantaten "Det ljusa landet" för kör sopran- och barytonsolister samt pianostöd.
Av de fem satserna är tre körens. Den andra blev Annika Dahls soloroll denna afton. Och i den fjärde fick Christer Hellström hoppa in som solist trots solots barytonbeteckning. Och han gick iland med uppgiften, bara det värt en applåd.
Applåderna blev så varma att kören samlade sig för ett extranummer, Adolf Lindbergs ljuva "En sommarafton" ur hans kända körcykel "Om winterqväll" från 1880-talet. Det var den vi allra först hörde inifrån sakristian!
<Bildtext></Bildtext>
Så jobbar vi med nyheter