Den svenske tecknarens oväntade möte med Lenin
Nej, tecknaren Oscar Cesare var inte italienare, han var svensk. 1922 nästlade han sig in till den ryske revolutionsledaren Lenin och fick teckna dennes porträtt. Den i dag bortglömde utvandraren hade också en passionerad romans med en legendarisk världsreporter.
Lenin 1922. En av de skisser Cesare gjorde av Lenin som publicerades på New York Times förstasida, julafton 1922. Foto: Yale University
Foto: Fotograf saknas!
Oskar Caesar bosatte sig i "svenskstaden" Chicago, där han försörjde sig genom att teckna folk på gatan innan lokalpressen började köpa hans alster. 1906 illustrerade han en barnbok av Emerson Hough, en västernförfattare som slagit larm och räddat buffeln från utrotning. Med åren kom han att illustrera många fler böcker. Han hamnade i New York, ändrade sitt efternamn till Cesare och tecknade politiska karikatyrer i flera stora tidningar.
Framför allt skildrade han första världskrigets fasor och han brann för freden. Efter kriget blev han fast anställd på New York Times, en anställning han behöll livet ut. Hösten 1922 fick han sitt livs uppdrag - att skildra Moskva inför femårsdagen av Ryska revolutionen.
Världens tidningar skickade sina bästa reportrar till den ryska huvudstaden, som surrade av rykten. Lenin hade drabbats av ett slaganfall på våren och höll sig undan rampljuset. Hur sjuk var han? Levde han? Ingen visste och ingen utländsk journalist fick träffa honom. Ingen utom Oscar Cesare.
Svensken hade funnits på plats i två månader och tecknat både vanliga ryssar och kända politiker. Nu återstod bara en. "Det var som att be om månen", skrev Oscar Cesare senare. "Men fick jag inte teckna Lenin skulle jag teckna hans skugga!"
I veckor bearbetade han förgäves partipampar och tjänstemän. Till slut stegade han frustrerad upp på partiorganet Pravda, där en av Lenins systrar arbetade. Hon ringde upp sin bror i Kreml. Svaret blev ja.
Fredagen den trettonde oktober stod han så framför Lenins dörr. Det var svårt att beveka ledarens sekreterare, som inte kunde tro att denne har gått med på att släppa in en simpel tecknare. Men ett illande rött passerkort övertygade henne och motvilligt öppnade hon dörren. Tio minuter fick han, inte mer.
Lenin hälsade välkommen och förklarade att han har fullt upp och inte kunde posera. Oscar Cesare fick teckna den lille mannen i arbete, som han utförde med energi och full koncentration. Inga spår av sjukdom märktes enligt besökaren, som kanske bländades av en skicklig föreställning. Bara två månader senare drabbades Lenin av ännu ett slaganfall. Efter drygt ett år var han död och Stalin har tagit makten. De tio minuterna blev i alla fall tjugo och gästen gjorde sig redo att gå, men Lenin undrade om han verkligen hunnit bli klar. Cesare fick stanna i 45 minuter och hann göra en handfull skisser. På julafton fylldes New York Times förstasida med ett porträtt och Cesares egen berättelse om det fantastiska mötet.
Oscar Cesare hade en passion för antiken och stora historiska kunskaper, hans bredd imponerade på kollegorna. Han reste ofta i Europa, skrev och illustrerade kulturhistoriska reportage. Men hans stora passion var en kvinna.
Tecknaren var gift två gånger, först med novellförfattaren O Henrys dotter Margaret Porter och sedan med Ann Valentine, exhustru till novellförfattaren John Bartram Kelley. Men kvinnan han aldrig kunde glömma var stjärnreportern Louise Bryant. (TT Spektra)
Så jobbar vi med nyheter