När vi kommer fram till paret Göransson hörs fågelkvitter och de öppnar och ber oss stiga in. Det är varmt i huset och från övervåningen hörs steg från barnen. Innan vi träffas bad jag paret att de skulle välja ut tre saker som är viktiga för dem, men de valde tre känslor.
När Lena Göransson var 18 år blev hon upptäckt som modell. Hon och dåvarande pojkvännen, numera maken Peter Göransson, var på en modevisning i Göteborg. De kände sig iakttagna från människorna på scenen och till slut lämnade de modevisningen. En man från en modellagentur sprang ifatt paret och berättade att de hade tittat på Lena Göransson eftersom de tyckte hon var vacker.
- Jag blev så småningom erbjuden modelljobb vilket innebar en större summa pengar, berättar hon. Nyfikenhet. Till en början var hon skeptisk till att ta jobbet men nyfikenheten tog över och hon tackade ja. - För mig var det bara ett jobb och en chans att få resa. Jag träffade en del hårdhudade kvinnor i branschen men jag hittade min väg och ställde inte upp på vad som helst. Glamouren inom modellvärlden är bara yta. Lena Göransson gjorde mest modelljobb för kataloger med olika inriktningar. Hon arbetade för agenturerna Eileen Ford och John Casablanca. Dessutom gjorde hon jobb för ett känt cornflakesföretag. Under hennes modellperiod arbetade maken inom reklambranschen men även han fick vara modell vid ett tillfälle. 1997 blev de erbjudna att ta över gården i Tovehult, två och en halv mil utanför Västervik. Gården där Lena Göranssons tillbringat mycket tid under sina sommarlov, där gammelmorfar Wille arbetade som maskinist på vattenkraftverket och farmor Britta vuxit upp. Flytten gick från västkusten till ostkusten och 1999 startade Lena Göransson Tofvehults Kafé. Deras släkt och vänner tyckte inte att de skulle flytta. Men paret lyssnade på magkänslan och sade upp sig från sina fast jobb i Göteborg. - Vi säger alltid ja till nya möjligheter och skapar gärna kontakt med nya människor, säger hon. - För mig är nyfikenhet att vi samarbetar med före detta Västrumsgården där det i dag finns en spaanläggning, säger Lena Göransson. Drömmar/visioner. Paret har länge haft målet att som pensionärer starta ett kafé i Provence. Men nu hamnade de i Tovehult fast de har långt kvar till pensionen. De anser att livet i Tovehult är en drömtillvaro. Själv har Peter Göransson ingen anknytning hit men han var här mycket under ungdomstiden. - Vi var här på somrarna när vi träffades, jag och Lena. Jag känner mig hemma här. Det är en drömtillvaro att bo så här, säger han. - Det är en drömtillvaro att kunna forma sitt eget liv så som vi har gjort, säger hon. Lena och Peter Göransson börjar ofta med att måla upp en dröm och deras visioner leder till att en dröm blir av. Deras barn brukar också måla upp sina egna drömmar. Glädje. Enligt paret Göransson måste vi försöka finna glädjen i livet. Det kan till exempel vara att hyra en film. - Glädjen är kraften, bränslet och limmet i livet, säger Peter Göransson. När det uppstår problem i livet går de ut i skogen och promenerar med hundarna. När Lena Göransson hade drivit sitt kafé i ett år blev hon utbränd. - Då lärde jag mig att se till det som är gott. Varje dag har något som är bra. När vi människor är uppe i ett problem är det bra att gå en promenad istället för att sitta inne och tro att vi ska lösa det direkt, säger hon. För några helger sen hyrde familjen film och köpte en flaska pommac. Det kan, enligt paret, också vara ett sätt att känna glädje. Men filmen rörde om och alla familjemedlemmar satt och grät. - Vi grät av både lycka och sorg, berättar Lena Göransson. - Glädje är att vara här just nu. Den liv vi har skapat med barnen och de möjligheter vi ser för framtiden. Vi har gjort vår resa men vi är inte färdiga, säger hon. - Vi håller själva i ratten och ska inte bara flyta med i livet utan styra själva, säger han. När livet är tungt är det viktigt att ha en vän att prata av sig hos. - Man måste våga vara sårbar och öppna sig för andra människor. Folk kanske tycker att vi är framgångsrika men även vi kan ha dåliga dagar, säger Lena Göransson. Innan vi lämnar gården i Tovehult kommer familjens hundar utspringande i trädgården, uppspelta som två små barn och vi kan fortfarande höra fåglarna kvittra.