Det gäller att se möjligheter

FOTOGRAFIET. Bilden är tagen en solig sensommardag i Byxelkrok på Öland 2004. Familjen är samlad och njuter av de sista självande dagarna av sommarlovet. På fotot syns Helena, maken Thomas och barnen Ted, My och Moa. De njuter av solen på en klippa vid vattnet.- Fotografiet får symbolisera familjen som sådan, säger Helena.- För mig är den basen och tryggheten i livet. Just att träffas och vara en familj är väldigt viktigt för mig. Så kände jag som liten och så känner jag fortfarande. VITSIPPSGLASET. Årstiden bestämmer vad Helena ska fylla sin fritid med. Helt klart fylls den med mycket. I synnerhet av djur och natur. Så här års blir det en hel del längdskidåkning i närheten av hemmet i Bredvassa utanför Loftahammar. På sommaren hägrar havet och alla tänkbara aktiviteter som hör dit till, som till exempel att paddla kajak eller att ge sig ut med båten.Friluftsaktiviteter efter säsong är både den bästa semestern och den bästa vilan för Helena som påpekar att hon egentligen inte har något större behov att ge sig av på långväga utlandssemestrar.Även om utlandsresor är något som familjen gör då och då för att få vara tillsammans och för att bryta vardagen.Bär, blommor och svamp plockar hon alltefter årstid och säsong. - Jag har en idé om att jag måste plocka minst en bukett av varje sort varje år, säger Helena och skrattar. Även om hon njuter av den snörika vintern ser hon nu fram emot att snart få byta ut snön i glaset mot blåsippor och vitsippor. Hur var det med djuren då? Jo, till familjen Hallberg hör även hästarna Viking och Lord och hunden Milou.Som liten tjej var Helenas största dröm att få ha en egen häst.- Jag fantiserade jämt om det och "dealade" med mina bröder om att spela fotboll med dem ett tag om de sedan ställde upp på att leka häst med mig. Grannens kalvar förvandlades också till ponnyer i den längtande hästtjejens ögon. De fick stå ut med att bli borstade lite titt som tätt.- Mina föräldrar hade inte så mycket kunskap om hästar och var först lite skeptiska till att låta mig skaffa en egen. Tillslut gav de ändå med sig. Dock fick Helena sköta hela affären på egen hand. - Mamma och pappa drev ett mindre företag som gjorde kornsikten till gevär. Så varje dag efter skolan jobbade jag åt dem i företaget. Jag var väldigt motiverad.När Helena var elva och sommarlovet närmade sig hade hon sparat i hop tillräckligt med slantar och hästdrömmen gick i uppfyllelse.När äldsta dottern My började intressera sig för hästar var det inte mycket att tveka på för Helena. - Det är rogivande att pyssla i stallet. Jag kan ibland känna mig trött och hängig när jag går dit men är alltid pigg och på bra humör när jag går därifrån. - Den här vintern har det trots allt varit en större utmaning än någonsin tidigare att ha häst. Vi har bokstavligt talat pulsat fram i snön. Minsta ponnyn har haft snö upp till magen när vi varit ute och ridit, berättar hon. PEDAGOGIKEN. Helena har jobbat som lärare i kommunen i snart 20 års tid. I flera år arbetade hon som mellanstadielärare på skolan i Lofta. För några år sedan vidareutbildade hon sig på distans, vid Göteborgs universitet, till specialpedagog. I dag arbetar hon med specialundervisning på Åbyskolan i Gamleby och undervisar "i en mindre skola i skolan" för barn som har behov av mer struktur och en lugnare arbetsmiljö än vad den vanliga skolan kan erbjuda. - Den är framförallt till för barn som har svårigheter att förstå och hantera det sociala samspelet i större grupper, förklarar hon. Utöver detta är hon en av åtta handledare i kommunen som utbildar andra i Vägledande samspel -ICDP. Vägledande samspel är ett hälsofrämjande program som uppmärksammar det positiva samspelets avgörande betydelse. Det övergripande målet med utbildningen är att deltagarna skall inspireras att utveckla och uppmärksamma det positiva samspelet mellan barn och vuxna. Vilket är grunden till utveckling och lärande. I dag har Helena svårt att tänka sig ett bättre yrke än det hon har. Men den känslan var inte omedelbar.- När jag först började jobba efter studietiden upplevde jag skolan som ganska stelbent och gammaldags. Sättet att undervisa på stämde inte överens med det som vi lärt oss på universitetet. Jag upplevde det som att skolan i praktiken låg efter. Men vi var ganska många förändringsvilliga lärare som tillsammans förändrade arbetssättet mot ett mer ämnesövergripande temainriktat arbetssätt. Vi hade riktigt roligt under de åren.Numera strävar man efter att eleven själv är drivmotorn i sitt lärande, tillsammans med läraren förstås , förklarar Helena. Man utgår också i högre utsträckning från elevens egna intressen och lägger stor vikt vid att skapa en bra dialog mellan lärare och elever.Helena betonar att det inte är skolämnena som sådana som intresserar henne i första hand och som gör hennes arbete lustfyllt.- Det är snarare samspelet mellan personer och samspelet i grupper. - Som lärare gäller det hela tiden att leta efter möjligheter, det vill säga att ta fasta på allt som är positivt och som fungerar för varje enskild elev och sedan utgå från det. Man måste hitta lösningar som fungerar för var och en, säger Helena.