Ännu dröjer det några veckor tills Täppas Fogelberg kommer att höras igen i Sveriges radio P1, men abstinensbesvär har han inte känt av. Det är skönt att ta igen sig efter ett par intensiva veckor, under vilka han "kunde sova sittande".
Men ingen behöver tvivla på hur starkt han känner för programmet. Inte ens bajs som skickades till honom i ett kuvert kan lägga sordin på entusiasmen.
- Jag älskar direktsändning. Det är som att dansa med främlingar i eterrymden. Jag får en kick av att inte veta hur det kommer att gå.
- När jag blir väldigt engagerad, kontrollerar jag inte mitt humör och mina känslor, utan det blir mina känslor som styr mig.
Som detta föga väldoftande kuvert intygar, månar han om att vara kontroversiell.
Varför?
- Ja du, det finns ett människovärde i att ifrågasätta. Redan i skolan i Gävle var jag smord i munnen och älskade att jävlas med läraren. Annars hade jag inte klarat ett sådant jobb.
Ju intensivare jobbet är desto viktigare är de timslånga promenaderna vid gården fem mil söder om Sundsvall där han tillbringar en tredjedel av sin tid.
- Som blind betyder promenaderna ute i landskapet att jag måste känna av var jag är. Jag låter tankarna komma och gå. Bättre än en kurs i mindfulness. I dag mår jag mycket bättre än när jag var 45.
Tiden då präglas av en livskris, rösten skälver en aning.
- Jag höll på att bli blind, tappade kontrollen över mitt liv och försökte att dämpa min åldersnoja och min ångest med mat och dryck. Jag blev tjock, alkoholiserad och trött. Den längsta promenaden var från taxin till krogen.
En regnig höstdag för 14 år sedan verkade allt tröstlöst, och Täppas kände sig värdelös.
Då vände det.
- Egendomligt att det är först när hoppet är ute som det kan vända. Jag tror inte på en stor gud och förstod att jag måste hämta kraft inifrån. Jag slutade att tänka på mig själv som ett offer och började att styra mitt liv och ta ansvar, säger han.
Bland förändringens frukter kan nämnas hans självbiografiska bok Trött, fet & 50 och det mediala genomslaget som programledare för Ring P1. Men utan kärleken under uppväxten hade han nog inte klarat av livets utmaningar, spekulerar han.
- Jag växte upp otrygg, mamma och pappa var inte överens. Ändå fick jag mycket kärlek. Jag kände att jag fick finnas och jag blev sedd. Det gjorde att jag kunnat ta så mycket skit, säger Täppas Fogelberg.