Efter filmjölkskonsten kommer russinprojektet

Russin blir till små människor i animatören Johan Hagelbäcks händer. Han har tecknat en hel del roliga gubbar genom åren också. Men i botten av humorn finns alltid en gnutta allvar, säger den blivande 60-åringen.

60 år. Förra året visade Johan Hagelbäck sina russinkonstverk på Göteborgs konstmuseum.  Foto: Leif Jacobsson/Scanpix

60 år. Förra året visade Johan Hagelbäck sina russinkonstverk på Göteborgs konstmuseum. Foto: Leif Jacobsson/Scanpix

Foto:

Västervik2006-11-10 00:25
- Egentligen är det ingenting som är så fruktansvärt allvarligt så att man inte kan se någon humor i det, säger Johan.
Hans russinutställning har turnerat i flera år och lockar storpublik var den än visas. Där blandas humor och allvar i skildringen av russinlivet från vagga till grav - med allt vad det innebär av rockfestivaler, raskravaller och rullstol in på långvården.
- Det finns många likheter mellan människor och russin. De börjar som druvor, runda och släta, och sen blir de skrynkligare och skrynkligare. Men de är fortfarande lika söta, förklarar Johan sitt val av material.
Innan russinprojektet var han omtalad för sin filmjölkskonst, men det var som filmtecknare han först blev känd. En teckningslärare uppmuntrade honom att söka in på Konstfack, och där fastnade han snart för animationen.

De som var barn och unga i slutet av 1980-talet minns hans vinjetter till tv-programmen Druvan, Bullen och Tuttifrutti. Det var skojiga gubbar och töntrolig synthmusik signerad Hagelbäck, som också själv gav röst åt figurerna. Bland annat åt den gubbsjuke farbrorn Charles Nonsens, vars liderligt darrande röst satte sig som en smäck hos tv-publiken:
- Det där lärde sig ungarna på skolan, kommer jag ihåg, så dom ringde ibland och härmade Charles Nonsens. Det var rätt roligt.
På cv:t har han vid det här laget ett 20-tal prisbelönta animerade kortfilmer, en långfilm, och ett helt gäng samarbeten med bland andra Måns Herngren, Per Åhlin, Gunilla Bergström och Tove Jansson. Han har många gånger representerat Sverige på internationella filmfestivaler, nu senast på årets kortfilmfestival i Portugal.
Att hålla motivationen uppe är inga problem. Johan säger själv att han brinner för sitt arbete och inte sällan återvänder till ateljén efter middagen bara för att jobba lite till, "det är bara en massa roligt som väntar på en hela tiden".

Just nu jobbar han med familjefilmen Pilgiftsgrodor, om några ytterst speciella och skojiga små djur. Sedan blir det vuxenfilm. Det resande teatersällskapet ska handla om ett riktigt absurt sällskap på två personer som besöker daghem för att ge teaterföreställningar.
Den filmen är enbart för vuxna, försäkrar Johan. När han har gjort en barntillåten film måste han nämligen avreagera sig genom att göra något barnförbjudet.
- Och sen tänker jag att jag kan ju inte bara hålla på och göra förfärligt fräcka filmer så då måste jag göra en barnfilm. Så där håller jag på och varvar fram och tillbaka.
Charles Nonsens och andra hagelbäckska gubbar kan man just nu se originalteckningar av i en utställning på Seriegalleriet i Stockholm. Det är Johan som har städat på vinden, för nu ska han flytta med familjen från hus till lägenhet.
Den förestående 60-årsdagen ska firas på Hässelby familjehotell. Detta kollektivhus, där Johan bodde för länge sedan, fyller 50 år och han har bjudits in på kalaset.
- Det är massor av gamla kompisar där, troligtvis, och så ska jag ta med mig alla mina barn och barnbarn och hela faderullan dit.
Johan Hagelbäck
Fyller: 60 år den 15 november 2006.
Bor: Vasastan, Stockholm.
Familj: Hustrun Susanne, tre barn, varav den yngste ännu bor hemma.
Aktuell: Russinutställningen som kommer till Stockholms stadsmuseum i februari nästa år. Två nya filmer på gång: "Pilgiftsgrodor" och "Resande teatersällskapet".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om