En klippa på Kulbacken

Efter alla om-och tillbyggnader på museet så har det gamla mörkrummet försvunnit. Men alla bilder skall ändå tas om hand och just nu är uppgiften att scanra in exempelvis gamla diabilder.
På Kulbacken fins en guldgruva även för oss på VT när vi är på jakt efter gammal bild av det mer originella slaget. En sedan länge riven fastighet eller ett personligt original som levt vidare i folkmun.

Anders Nilsson är mer eller mindre född och uppvuxen med kameror och bilder. Efter de första levnadsåren på Repslagaregatan gick flyttlasset till hörnet mellan Brunnsgatan och Båtsmansgatan. Fadern Folke Nilsson drev Foto Centralen som flyttade till samma plats. Tidigare hade Folke Nilsson haft rörelsen på Bredgatan.
Foto Centralen lades så småningom ner och Anders hade ingen större vilja att driva företaget vidare. Däremot äger han fastigheten plus även den fastighet som ligger närmast Centralhotellet utefter Brunnsgatan.
Arbetet med bilder fick i stället fortsätta på museet på Kulbacken.

Med släktkänningar på landet så har även jakten varit ett stort intresse för Anders Nilsson.
- Det har väl blivit nån älg, rådjur och hare genom åren. Men jag gillar över huvud taget att vistas i skogen och oftast har kameran varit med liksom svamppåsen.
En riktigt rejäl safari blev det 1970 och länder i Afrika som avverkades var Kenya, Tanzania och Uganda.
- Då var de enda vapnen kamerorna. Lite svartvitt men diabilder blev det i massor som jag har kvar i egen ägo.
- Efter det jag lämnade Uganda så trädde icke helt obekante Idi Amin till, skämtar Anders
Andra större utflykter med kameran har varit till alpländerna och de nordiska grannarna.
- Det fanns en lite extra spänning förr med att vara ute och fotografera. Västervik hade en fotoklubb och det arrangerades diverse tävlingar.

Ett annat stort intresse har i många år varit bangolf.
- Intresset kom när Allan Lantz hade sina banor på Kulbacken. Vi var många som spelade och det fanns till och med en egen klubb på Kulbacken.

Men i dag är det Stadsparken som gäller och Västerviks Bangolfklubb. Det är veckotävlingar, seriespel och mycket mer.
- På sommarhalvåret blir det ju att man ofta går dit när man inte har något annat för sig. Träning och att träffa kompisar är viktigt.

Har det blivit några framgångar?
- Från och till men i fjol kom jag i alla fall på 16:e plats i Riksmästerskapet i Sundsvall. Det är jag själv mycket nöjd med. I år går mästerskapet i Eskilstuna och självklart kommer jag att vara med.
En oundviklig fråga från en utomstående är varför ni använder er av så många bollar?

- Jag använder mig bara av ett tiotal. Men bollmaterialet är viktigt. Hårdheten framför allt. Oftast slår man ju bollen förbi koppen för att låta den studsa tillbaka mot sargen och sedan ner i koppen.

Varför slår man inte i bollen direkt?
- Det är säkrare att slå lite hårdare och låta bollen studsa tillbaka. En anledning är att det finns hinder efter vägen och för lösa slag kan leda till att bollen viker av "färdriktningen". Sen finns det bollar efter vädret. Luftens värme och fuktighet och så vidare.