En samhÀllsanalytiker i gröna klÀder
Han Àr nyutbildad utredare och projektledare. Men inom försvaret Àr Fredrik SpÄngberg, 28 Är, ingen gröngöling. Under tre dygn rasade kravallerna i Kosovo utanför hans dörr.
Favoritplatsen. - Vi kan vÀl ses nere vid vattnet ? Det mÀrks att Fredrik SpÄngberg, 28 Är, har vuxit upp i kuststaden VÀstervik. FOTO:matilda ahl
Foto: Fotograf saknas!
Sista lÀsÄret har varit hektiskt, men nu Àr Fredriks magisteruppsats om jÀmstÀlldhet pÄ ett svenskt företag fÀrdigstÀlld.
- Jag har alltid velat utreda nÄgot, hellre Àn att sitta pÄ ett bibliotek bland böcker, sÀger Fredrik.
NÀrmast vÀntar en höst pÄ marinbasen i Karlskrona dÀr han ska utbilda vÀrnpliktiga till flottan och amfibiekÄren. Fredrik har sjÀlv gÄtt sin officersutbildningen dÀr.
- Det Àr en jÀttefin utbildning, och helt gratis. DÀr fick jag ledarskapsutbildning, om hur man leder och motiverar andra. Och mer sjÀlvkÀnnedom om hur jag sjÀlv agerar i stressade situationer.
De kunskaperna skulle sÀttas pÄ prov nÄgra Är senare under utlandstjÀnstgöringen i Kosovo.
- DÀr fick jag se verkligheten av det jag hade lÀrt mig.
Fredrik Äkte till Kosovo, och den svenska basen Camp Victoria utanför Pristina strax före jul Är 2003.
- Jag hade inte sökt, men nÀr jag blev uppringd av mina gamla befÀl och kollegor blev jag sÄ smickrad och glad att jag tackade ja.
Han tog ett sabbatsÄr frÄn studierna i VÀxjö och Äkte ner till ett land i efterdyningarna av ett krig.
Den svenska truppen pÄ 500 man, varav fem personer frÄn VÀstervik, hade bland annat som ansvar att beskydda en serbisk grupp och ett Àldre kloster i omrÄdet.
Som stÀllföretrÀdande underhÄllsplutonchef var Fredrik och hans chef ansvarig för 22 soldater.
- Vi ansvarade för kockar, förrÄd, post och transport.
Fredriks arbetsdagar bestod av planering av underhÄllstjÀnsten, nÀstan som ett vanligt kontorsjobb.
Men i mars 2004 skedde nÄgot som skakade alla vardagliga rutiner. Efter att tvÄ kosovo-albanska smÄpojkar drunknat i floden Ibar utanför staden Mitrovica utbröt stridigheter mellan serber och kosovo-albaner, som hade olika uppfattningar om varför pojkarna dött. Kravallerna blev de vÄldsammaste Kosovo upplevt sedan kriget 1999.
- Det var otÀcka dygn. Vi hade övat för det, men man tror inte det ska intrÀffa. Och allt kunde intrÀffa. Jag var inne pÄ basen sÄ jag hörde allt genom radion, men det var obehagligt att inte se det med egna ögon. Det var stÀndiga hot mot vÄrt camp.
PÄ frÄgan om han var rÀdd svarar han:
- Ja, det var jag, annars skulle jag ljuga. Det var obehagligt. Om vi serverade mat till 800 personer vanligtvis sÄ var det dubbelt upp under den perioden. Vi visste inte nÀr vi skulle fÄ nÀsta last av vatten, mat och bensin.
Efter tre dygn avtog de vÀrsta stridigheterna, men erfarenheterna behölls fÀrska i minnet.
- Man brukar sÀga att det Àr lugnt pÄ ytan, men gror under. DÀr grodde det stÀndigt. Vi hade alltid hjÀlm och skyddsvÀst pÄ oss efter kravallerna nÀr vi var ute, men gradvis Ätergick allt till det normala.
De lediga stunder som fanns spenderades ofta pÄ andra utlÀndska baser i omrÄdet. DÀr var de sÀkrast.
- Amerikanarna till exempel har en jÀttestor bas dÀr, med bio, Burger King och McDonald?s. DÀr kunde vi titta i affÀrer.
- Det jag saknade mest var friheten att kunna Äka ut och göra vad som helst. Jag var fast pÄ basen, skulle jag nÄgonstans var jag tvungen att rapportera fÀrdvÀg för att de skulle kunna ha koll pÄ mig, sÀkerhetsmÀssigt. SÄ frihetskÀnslan saknade jag.
I juni 2004 ÄtervÀnde han till Sverige.
- För min del var det okej att ÄtervÀnda, jag Äkte tillbaka till Karlskrona för att fortsÀtta utbilda vÀrnpliktiga. Jag hade nÄgot att göra, men jag kan tÀnka mig att det inte Àr sÄ lÀtt för en del att ÄtervÀnda annars.
- TyvÀrr finns det sÄdana som Äker ut ett halvÄr, hem ett halvÄr,och sedan pÄ utlandstjÀnst igen och fortsÀtter sÄ. De gör det till sitt liv. Det Àr inget man efterstrÀvar inom försvaret. Jag tror att det finns en regel som sÀger att man ska vara hemma i tvÄ Är, men har man brist pÄ folk mÄste man ta in dem ÀndÄ. Men det Àr viktigt att ha ett liv utanför.
Han skulle kunna tÀnka sig att Äka ut igen. Men Irak hade inte varit ett alternativ om Sverige hade haft en utlandsstyrka dÀr.
- Nej, jag skulle inte Äka till Irak. Och inte Afghanistan heller kan jag sÀga. Jag Äker inte var som helst.
Annars pratar Fredrik mycket positivt om sina erfarenheter inom försvaret.
- Ibland Àr det jobbigt och hÄrt, och allt det dÀr. Men varför tar med sig det? Tröttheten kommer man inte ihÄg.
Och nu Àr det trots allt semester. Visfestivalen, stugan pÄ Hamnö i Misterhults skÀrgÄrd och Halmstad vÀntar. Men snart, snart blir det dags att ta pÄ uniformen igen.
PortrÀtt
SĂ„ jobbar vi med nyheter