Snart bär det av till den tropiska ön Réunion som ligger cirka 80 mil från Madagaskar utanför Afrikas östkust. Men först ska Heike Dietrich avsluta sin fem månaders långa praktik i Västervik. VT möter en energifylld tjej med sikte på framtiden.
Vi sitter mitt emot varandra i ett rum på SlipNaxos. Rummet liknar ett klassrum, rektangulära bord står på led med tillhörande stolar, alla riktade mot den vita tavlan som hänger på en av väggarna. Rummets neutrala atmosfär blir en kontrast mot Heike Dietrich energifyllda personlighet.
Tre månader kvar. Får jag gissa så kommer hon att tillbringa en del av den tiden vid favoritplatsen på Gränsö. Sittandes nära vattnet som hon tycker så mycket om, omgiven av den vackra naturen.
- Då njuter jag, säger Heike Dietrich.
Hon fyller 23 i sommar och efter att hon har tagit examen från skolan i södra Tyskland är drömjobbet på BMW inom ekonomisektorn. Hon studerar internationell ekonomi och just nu praktiserar hon på SlipNaxos.
Kontakt med tyska och amerikanska företag är några av arbetsuppgifterna. Hon säger att hon trivs bra och Västervik älskade hon redan från början. Trots att det var mars när hon kom hit och vädret inte var så välkomnande så var människorna det. Hon berättar varmt om hur hjälpsamma alla är och att hon ofta blir medbjuden till olika sammanträden och fester.
Heike ler gärna och gestikulerar med händerna. Men hon ger mig inget flamsigt intryck. Det är mer på ett pedagogiskt sätt händerna talar, hon verkar sansad, driven och målmedveten. På SlipNaxos upplever hon att arbetsmiljön skiljer sig från de hon mött i Tyskland. Här har de mer förståelse för människors livsförhållanden, om man har barn, till exempel, verkar det ges mer svängrum här. I Tyskland är det mer strängt. Hon berättar att hon också tycker om de gemensamma kaffestunderna, hemma så tar man en kopp kaffe för att sedan försvinna iväg tillbaka till skrivbordet.
- Fika var nog det första ordet jag lärde mig, skrattar Heike.
Några till fraser på svenska, sedan tar det slut. Hon pratar engelska hela tiden med kompisarna och arbetskamraterna.
- Annars skulle jag kunna tänka mig att jobba i Sverige men jag tror att det är svårt att få jobb om man inte kan språket, fortsätter hon.
Hon är inte säker på i vilket land hon vill jobba i framtiden. Förutom engelska och tyska pratar hon även franska, därför kan Schweiz vara ett alternativ. Franskan har hon användning av när hon ska resa till den franska ön Réunion, det är ett av språken som talas på ön. Det blir nästa destination för Heike. Och då är det dags för att praktisera igen.
Innan det ska hon njuta av den svenska sommaren, få besök av sin väninna från Tyskland och säkert kommer hon fortsätta sina cykelturer i staden. Kanske går några av turerna ner till hamnen för att sluta på en restaurant med havets läckerheter. Fisk och skaldjur här och hemma är inte att jämföra konstaterar hon. Förutom att hon har gått på några av restauranterna här i staden har Heike hunnit med att besöka en och annan nattklubb. Förfesten var ett nytt fenomen för henne, och att det samsas sådan variation av människor i olika åldrar ute i barerna tycker hon är fascinerande, och väldigt trevligt. Att alkoholen här är dyrare tycker hon är bra. Det, i kombination med långa förfester gör att kvällarna avslutas ganska tidigt jämfört med hemma, där klubbarna har öppet ända in på morgonkvisten.
- Tidiga kvällar blir också tidiga morgonar, säger Heike.
Sitt hemland saknar hon inte så jättemycket, men hon saknar hemmet och familjen. Hon berättar för oss att hon i ett telefonsamtal med sin mamma berättade att VT skulle skriva om henne.
- Då blir jag lokalkändis, skämtade vi om, mamma och jag, skrattar Heike.
Men hon har redan innan blivit igenkänd på stan. Hon berättar att två killar som hon träffat en gång utbrustit, "kolla den tyska tjejen".
Den tyska tjejen, nu vet vi också vad hon heter!