Att du stannat så länge på samma arbetsplats betyder gissningsvis att du har trivts?
- Ja, mycket. Överlag är detta en arbetsplats med liten omsättning på personal. Jag tror att en anledning till att många gillar att arbeta här och väljer att stanna kvar är att man har så stort inflytande över det egna arbetet.
- Det finns exempelvis inga centralt fastställda kursplaner utan lärarna gör sina egna.
Vad gör folkhögskoleformen så speciell tycker du?
- Det är blandningen av de studerande vad avser ålder, bakgrund, geografisk hemvist, intressen, personligheter, kunskaper och erfarenheter. Det ger en väldig dynamik och man lär av varandra. En skola för alla är inte bara tomma ord.
- Man möter människor som man kanske inte annars skulle ha mött.
- Att jobba och studera på folkhögskola blir ett sätt att leva. Eleverna, och även lärare och elever, umgås mer än bara under lektionstid.
Hur kom det sig att du en gång i tiden blev folkhögskolelärare?
- Jag tog en filosofie magisterexamen vid universitetet i Lund och läste sedan, efter att ha jobbat några år, på folkhögskollärarprogrammet i Linköping. Det är en kompletteringsutbildning.
Efter att ha läst in ämnena bygger man på med pedagogik och kurs kring folkhögskolans speciella uppdrag och förutsättningar. Där fick man lära sig det praktiska, det vill säga hur man lär ut. Man läser också folkbildningskunskap.
Hur känns det att lämna Gamleby folkhögskola efter så många år?
- Lite vemodigt. Men jag fyller 67 nästa år så det börjar antagligen bli dags. Jag har fortfarande orken kvar och tycker att mitt jobb är roligt, och jag känner mig inte som pensionär.
- Samtidigt öppnar pensionen för möjligheter att göra andra saker. Jag är mentor för några nya rektorer, och kommer att fortsätta jobba som konsult i ledarskapsfrågor även fortsättningsvis. Och så blir det skogsarbete.
Vilka är de största förändringarna som skett under din tid som rektor?
- Det är nog att mer av min tid går åt till byråkrati och myndighetskontakter än vad som var fallet under mina första år. Det ska göras utvärderingar, rapporteringar, kvalitetsredovisningar, ekonomiska redovisningar och så vidare. Med andra ord har det kommit att ställas allt högre krav på dokumentation av olika slag, på gott och ont.
- Vidare har vi fått starta fler så kallade uppdragsutbildningar vid sidan om ordinarie program och kurser. Det handlar om kortare kurser och utbildningar som det finns efterfrågan på i kommunen.
- Det kan handla om kortare kurser och utbildningar som det finns efterfrågan på i kommunen. Men de flesta uppdragsutbildningar riktar sig mot dem som står utanför arbetsmarknaden och behöver bygga på sina meriter. Uppdragsutbildningarna finansieras genom att till exempel Arbetsförmedlingen köper en utbildning. I dag handlar det mest om så kallade studiemotiverande kurser som handlas upp centralt. Intäkterna från uppdragen blir allt viktigare.
Vilken är den mest populära utbildningen på Gamleby folkhögskola?
- Fotoutbildningen. Den är oerhört efterfrågad. Vi har ungefär 190 sökande varje år till 24 platser på yrkeshögskoleutbildningen till fotograf och 100-talet sökande till de 16 platserna i kursen Gestaltande fotografi.
Vad är du mest stolt över hos dig själv?
- Att jag har bra självförtroende. Jag tror mig om att kunna fixa saker, och ängslas inte inför svåra uppdrag och utmaningar.
Vilken är den största risk du någonsin tagit?
- Det var förmodligen i något idrottssammanhang som ung. Jag gjorde exempelvis volter ner i vattnet från 10-15 meters höjd utan att veta om det skulle funka. Jag förutsatte helt enkelt att jag skulle fixa det.
- Yrkesmässigt var det när vi startade fotoskolan för drygt tio år sedan. Vi tog över den utan att veta om vi skulle få bedriva den som KY-utbildning (numera Yrkeshögskoleutbildning, reds anm). Köpeskillingen var flera miljoner kronor.
När ljuger du?
- Jag försöker att inte ljuga. Det kan hända att jag drar en vit lögn för att undvika att såra någon eller för att undvika att sätta någon annan i en riskfylld situation. Men när det gäller stora viktiga saker talar jag sanning.
Om du skulle träffa dig själv som tonåring, vad skulle du säga till dig själv?
- Spänn av, var inte så kaxig!
Om man skulle göra en film om "folkan" i Gamleby – vem skulle då spela dig?
- Tomas Bolme! Vi är nog ganska porträttlika. Jag har identifierat mig med honom sedan jag såg "Pojken i trädet" i ungdomen.