Kerstin har börjat städa ur sitt kontor men besöksstolarna står kvar och vi slår oss ner för en pratstund. Kerstin är psykolog och terapeut och jobbar med barn och ungdomar mellan 0 och 18 år. I alla fall några dagar till. För nu är det dags för pension efter 38 år. 1973 började den yrkesverksamma resan i Västervik när Kerstin flyttade hit från Skåne. Det är en flytt som hon inte ångrat.
- Vi trivs väldigt bra här. Vi har en sommarstuga i skärgården som vi verkligen gillar och arbetet har alltid känns spännande.
På tal om arbete, hur har det varit att arbeta inom barn- och ungdomspsykiatrin?
- Det har varit roligt! Jag har trivts bra och tycker att det är en ynnest att få jobba med så många människor. Det har blivit väldigt mycket mänskliga möten under de här åren. Självklart har många av dessa varit jobbiga, vi jobbar med barn och ungdomar som far illa och ofta inte mår bra, men det känns bra att kunna vara där och sätta igång en process som förhoppningsvis leder till något gott.
När man börjar göra sig klar för att gå hem från jobbet efter 38 år, hur känns det då?
- Det känns både sorgligt och roligt. Jag kommer sakna alla, både arbetskamrater och barnen och ungdomarna som jag kommit i kontakt med.
Hur kändes det då, första dagen på nya jobbet?
- Nervöst. Jag var 27 år och skulle plötsligt börja ge råd till föräldrar som ibland var mycket äldre än mig själv. Det kändes konstigt i början.
Arbetet måste vara stimulerande om du stannat i så många år?
- Ja det har det varit. Inom psykiatrin så fortsätter man att utvecklas hela tiden, utbildningen fortgår konstant. Min mamma, som var gammal då, frågade en gång om jag inte var färdig snart. Det blir man kanske aldrig riktigt. Det fortsätter hela tiden att vara intressant.
Vad har förändrats sen 1973?
- Jag tror att tempot i samhället blivit högre men jag vet inte om det påverkar våra barn och ungdomar negativt. De är alltid uppkopplade och har svårt att inte vara det men hur det påverkar dem vet jag inte. Benägenheten att söka hjälp har också ökat. När jag började var det inget man skröt över precis att man gick till psykologen för att få hjälp, idag är det inte lika tabubelagt. Det finns också fler instanser där man kan söka hjälp om man behöver det.
Vad ska du göra nu?
- Jag ska arbeta med min trädgård, det är ett stort intresse. Barnbarnet i Uppsala kommer vi förhoppningsvis också hälsa på lite oftare och så vill jag resa. Jag tror att det blir skönt att bestämma mer över sin egen tid men jag vet inte om det kommer vara skönt att vara ledig från jobbet på heltid. Jag har inte provat på det än, ler Kerstin innan vi går ut i solskenet för fotosession.