Förbundet stoppade all fotboll i Västervik

Det var under en match i södra mellansvenskan mellan Vais och Sylvia från Norrköping som delar av publiken tappade besinningen och rasade mot domaren Hugo Engberg från Oskarshamn. Han var inte populär i Västervik sedan tidigare besök av mindre lyckad art. Han ansågs svag, oförlåtligt svag. Helt oduglig för att vara helt tydlig. Han borde bli av med domarkortet, ansåg både Västerviks-Tidningen och Västerviks Posten.
Enligt tidningarna, som tog kraftigt avstånd från huliganerna, var Engberg virrig och genom en "sällsynt serie hårresande domartabbar" berövade han Vais den ena poängen. Tidningarna - i synnerhet VT - var mycket skarpa i sina formuleringar och sparade inte på kraftuttrycken. Sammanfattningsvis kan man säga att domaren var både blind och döv.
Domaren Engbergs synder var flera. Godkännandet av Sylvias kvitteringsmål var en dundertabbe. Varenda man och kvinna runt planen såg - förutom domaren då - att Sylviaspelaren slog in bollen med handen. Den grövsta missen kom i matchens sista skälvande sekund när en av gästernas försvarare tog bollen med handen i straffområdet. Men i stället för att döma straff så blåste domaren helt enkelt av matchen. Dessutom 30 sekunder för tidigt, enligt VP.
Det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Visslingarna och buropen som redan varit många och högljudda nådde nya höjder. Det var lynchstämning runt planen.
Domaren fick fly till omklädningsrummet. Under tiden han klädde om uppvaktades han av en larmande hop tonåringar, som tilläts ”excellera i slyngelaktigt uppträdande” i väntan på att polisen skulle kunna föra Engberg i säkerhet till den bil som väntade utanför idrottsplatsen.
Skandalscenerna på Bökensved gav eko runt om i hela fotbollssverige. Det kanske bidrog till uppmärksamheten att det hade varit liknande skandalscener i en match i Motala samma dag där en domare från Huskvarna fick oönskad uppvaktning av publiken…
Hur som helst. Skandalen i Västervik blev ett fall för Svenska Fotbollförbundet. Vais och domaren anmälde varandra och gav motparten skulden för att matchen spårat ur.
- Antagligen får arrangörerna en varning, ty de åligger ju dem att upprätthålla ordningen vid matcherna. Skrikhalsarna ska obönhörligen köras ut, sade kapten Rubensson på förbundet i en intervju med Svenska Dagbladet.
Men förbundet nöjde sig inte med en varning. Domen blev hård och snabb. Den kom som en blixt från klar himmel. Förbundet fattade sitt beslut redan innan man tagit del av föreningens och domarens rapporter, man gick på "Stockholmspressens ovederhäftiga relation av det inträffade", skrev Tidningarnas Telegrambyrå.
Idrottsplatsen stängdes av för allt fotbollsspel. Det fick oväntade konsekvenser för stans båda andra lag, helt oskyldiga IFK Västervik och Västerviks sportklubb fick flytta sina hemmamatcher till bortaplaner! Speciellt i IFK var man mycket irriterade. Laget hade haft fyra bortmatcher i rad under hösten på grund av ett egendomligt upplagt spelprogram. Nu skulle de bli ännu fler matcher borta.
Sedan skrev både Vais och domaren Engberg mångordiga inlagor till förbundet där man anklagade varandra för både det ena och det andra. Planbolaget blev naturligtvis också indraget i fejden. De krävde, utan framgång, att förbundet skulle kompensera dem för den ekonomiska förlusten som de räknade med att göra.
Förbundet förklarade sitt hårda straff med att det varit bråkigt i Västervik tidigare och refererade till en DM-match som hade varit något stormig. Fotbollsförbundets sekreterare J Lindvall sa i en kommentar:
- Nu får det vara nog. Hur länge avstängningen kommer att räcka beror på det svar vi får från domarens rapport, som nu gått till Västervik. Vi får sedan besluta om den sista hemmamatchen mot Oskarshamn ska uppskjutas till våren, eller hur det blir med den.
Den 24 oktober var fallet Västervik åter uppe på förbundets bord. Vais hade fått skicka upp två personer till Stockholm för att på ort och ställe lägga fram sitt försvar. Efter fyra timmars förhandlingar var idrottsplatsen i Västervik åter öppen för fotboll. Spelarna kunde snöra på sig skorna och bollen rullas ut på den gröna mattan.
Vais kunde avsluta höstsäsongen den 5 november med att slå IFK Oskarshamn med 2–0. Publiken, 1 467 personer, var fromma som lamm. Domaren var utmärkt. Han, Ivan Eklind ordförande i svenska fotbollsförbundets domarkommitté, var bäst på plan...
- Det är ingen överdrift att påstå att Västerviks fotbollspublik aldrig tidigare sett en så säker och samvetsgrann pipblåsare i aktion, skrev VT
Och domaren var också nöjd – både med publiken och spelarna.
- Det var som att döma i en kyrka.
När 13 omgångar var spelade låg Vais på tredje plats med lika många poäng som tvåan Boxholm. Tord ledde med två poäng inför vårens avslutande matcher som blev lyckosamma för de gulsvarta eleganterna. Vais vann serien 1934 och tog steget upp i division II, som var nästa högsta serien vid den här tiden. Bättre har aldrig ett Västervikslag varit!