Från husockupant till respektabel advokat

Elisabeth Roth växte upp i Gamleby där hennes far var rektor på Valstadskolan. Efter Västerviks gymnasium fortsatte hon läsa statskunskap och ekonomi i Uppsala och 1972 precis efter universitet reste hon till London och i brittiska öriket bor hon fortfarande. - Jag ville bort från Sverige och upptäcka världen, säger Elisabeth Roth. Under resor på sommarloven hade jag vidgat vyerna. Jag gifte mig tidigt, på den tiden kunde man inte få arbetstillstånd i Storbritannien utan att vara gift. - Det var en stor chock att flytta till Storbritannien, de låg så mycket efter speciellt på det kvinnorättsliga området. Löner var bara ett exempel. Eftersom jag inte hade engelsk universitetsutbildning var det inte lätt att få ett bra arbete. Både min man och jag hade lågbetalda jobb. Jag var bokhandelsbiträde, maskinskiverska på BBC News och liknande. Så kunde hon inte fortsätta och då tog hon beslutet att studera till jurist. - Det var en utmaning, jättesvårt helt enkelt, säger Elisabeth Roth. Ett främmande språk och ett nytt juridiskt system. Visserligen fick jag läsa en slags snabbkurs, men den kursen var mycket hård. Studier och absolut ingenting annat, det var "mitt förlorade år". Samtidigt läste min man in ingenjörsexamen så det var även knapert ekonomiskt. Därför tog vi del i en rörelse som ockuperade tomma lägenheter ("squatters") under tre år. Det gjorde det möjligt för oss att bli respektabla medlemmar av samhället.När hon blev klar som advokat, i slutet av 70-talet, flyttade hon till Birmingham och jobbade åt en fackföreningsbyrå som höll på med arbetsskador, arbetsrelaterade sjukdomar och arbetsrätt och blev småningom delägare. - Alla Thatcher-åren gav oss mycket att göra, jag är tacksam för de ändringar som infördes i och med EU:s bildande.- Då var jag småbarnsmamma men det var inte fråga om deltid, det var heltid eller inget. - Jag stannade tio år i Birmingham och flyttade sedan till Cardiff i Wales. Då hade jag träffat min nuvarande man, också en jurist, och som genom åren varit mitt stora stöd och betyder allt för mig. Sedan 1985 har jag jobbat i chefställning som jurist i tre olika firmor. Just nu jobbar jag med processer om allvarliga skador, ofta trafikolyckor och speciellt motorcyklar. Folk som fått benbrott, hjärnskador, ryggskador och med skadeståndsanspråk på tiotals miljoner kronor. Jag är chef på en avdelning där tre av de kvinnliga advokaterna arbetar deltid. Så det är bättre nu, men långt ifrån bra.- Det finns två slags advokater i Storbritannien; förberedande ("solicitor") och presenterande ("barrister"). "Barrister" får föra talan i rätten och bär ofta peruk, även om det är på väg bort. Det gäller att jag som förberedande "solicitor" har gjort ett bra jobb för att maximera skadeståndet. Som "solicitor" har jag förberett hela fallet, intervjuat alla vittnen och valt medicinska experter som rapporterar till domstolen. Ofta har jag ordnat rehabilitering åt min klient i två, tre år innan fallet slutligen avgörs, antingen genom medling eller domstolsprocess.Kontakten med Sverige är påtaglig.- Vi hade alltid svenska au pairflickor, så mina barn är duktiga på svenska och har varit i Sverige väldigt mycket. Numera åker de själva till Sverige, min son för bara några veckor sedan och det är kul. Mamma bor i Uppsala, min syster i Lund och kusin Marie i Stockholms skärgård. Peter Månsson har jag känt sedan första klass i Åbyskolan och vi träffas flera gånger per år. Barbro Jonsson Ekendal i Uppsala/ Skedshult är min kompis sedan gymnasiet. Fritiden är mer generös nu med vuxna barn. Helger och kvällar ägnar hon och maken åt två hundar, wales springer spaniels.- Vår hobby sedan fem år tillbaka är segling, det borde jag lärt mig redan i Gamleby, men nu har vi seglat jolle fyra år utanför Cardiff. Men nu har vi skaffat en större båt, en yatch som är 10 meter lång. Det är jättekul och spännande med ett tidvatten som ger 14 meters skillnad, näst högst i världen, mellanebb och flod. Det går rejält fort när seglar ut med tidvattnet. - Ett drag hos engelsmän som jag uppskattar är att de ger utrymme för olikheter och är toleranta mot avvikande i samhället, de ser med mer humor på de som i Sverige inte anses vara riktigt 100 procent.- Men jag älskar Sverige också, att vara i skogen, naturen och segla med min kusin. - Livet i Storbritannien har varit ok, det var en ungdomlig impuls att flytta men det blev en fantastisk livsresa för mig. Att kunna kombinera utmaningarna jag haft i det nya landet med att besöka hemtrakterna i Tjust, så väl som Stockholms skärgård har lett till att jag haft det bästa av två världar, slutar Elisabeth Roth.

Från husockupant till respektabel advokat

- Husockupationen i London gjorde det möjligt för oss att bli respektabla medborgare, utan egen lägenhet hade det inte varit möjligt, säger Elisabeth Roth som lämnade Sverige redan 1972.