Från präst till författare

Lisbeth Carlborg prästvigdes som 24-åring och var kyrkoherde på Dalarö när hon lämnade sin anställning i Svenska kyrkan och blev sin egen arbetsgivare 2002. Då hade hon redan i många år hållit föredrag för företag och arbetsgrupper och allt började med att hon blev ombedd att tala om livet...
- Vad vet jag om livet?, sa jag till den som frågade, berättar Lisbeth Carlborg. Ta tre predikningar, stryk ordet Gud och kom, fick jag till svar. Och jag gick dit och det satt en personalman från Telia i publiken och sedan har det rullat på!
Lisbeth Carlborg kände det som en andra kallelse att lämna kyrkan och i stället tala och lyssna i profana sammanhang.
- Jag kommer alltid att vara präst, det är min identitet, men om ingen kommer till kyrkan och lyssnar spelar det ju ingen roll hur bra mina predikningar är. Jag gick ut i världen i stället; när man tror att man har något att säga ska man väl tala för dem som vill lyssna!

Skratt, glädje och inspiration är tre saker Lisbeth Carlborg vill att hennes publik ska få uppleva och ta med sig från hennes föreläsningar.
- Det händer så mycket i människors liv i dag; det är arbetet med konflikter och nedläggningshot och det privata med ungar, separationer och gamla föräldrar. Då behöver man hjälp att stå stadigt och stöd i att klara av att vara sig själv trogen.
Det mesta av det Lisbeth Carlborg talar om kommer ur egna och andras erfarenheter. Sorgen har hon lärt känna genom många samtal med sörjande anhöriga inför begravningar och en svår sjukdom fick henne att se sitt eget liv i ett nytt perspektiv.
- När jag förstod hur nära döden jag varit började jag se varje dag som en gåva, säger Lisbeth Carlborg. I dag försöker jag också att verkligen vara närvarande i det jag gör och bara ta uppdrag som jag vill göra. Och de problem jag inte kan lösa själv brukar jag vända mig till faktureringsavdelningen med, alltså till Gud!

Det låter enkelt att det är man själv som bestämmer vilken inställningen till världen och livet man vill ha. Många av oss har försökt och tagit terapier, terapeuter och olika teorier till vår hjälp men känner oss varken lugna eller glada för det.
Lisbeth Carlborg tror på en inre dialog, att man talar till sig själv på sin kammare, tröstar och berömmer och lugnar så att man till slut lär sig att man inte ska gräma sig över fel man gjort eller brister man tycker sig ha. Hon råder också alla att hitta sin "livsterapeut" bland vänner eller släktingar.

- Man ska sitta i soffan hos dem som inte är rädda! säger Lisbeth Carlborg. Det kan vara mamma eller en väninna, men det ska vara hos någon som till exempel lärt sig att man inte ska oroa sig över saker som inte har hänt.

Lisbeth Carlborg beskriver sin nya bok som en samling flak av hennes egen verklighet.
Arbetet med den har än en gång bevisat för henne att om man är öppen och låter saker ske så börjar det hända saker. Det är när man försöker ha kontroll i alla lägen som man bara får kramp inför livet.
- Om viljan får styra så kommer också lusten, säger Lisbeth Carlborg. Nu har jag lärt mig att man aldrig ska göra saker för att man tycker att man bör eller måste göra dem, utan för att man vill. Något annat håller inte i längden!