Frank lämnade de stora scenerna

Han kunde lika gärna ha blivit vvs-tekniker om det inte varit för punkmusiken. För han växte upp i staden Hagen i det gigantiska Ruhrområdet i västra Tyskland. - Då var det en smutsig industristad men nu är det en blomstrande plats för kultur, det kunde jag aldrig ana när jag lämnade staden, säger Frank Hinzmann.Direkt efter utbildningen som vvs-tekniker började han jobba med ljussättning och reste runt på turnéer med olika punkband.- Det resulterade så småningom i att jag fick jobb i Basel, Schweiz, säger Frank Hinzmann. Först jobbade jag på ett företag som arrangerade konserter och liknande och stod för ljud, ljus och scenbygge. Senare började han på Kaserne i Basel, stor gammal kasern som gjorts om till allaktivitetshus och scener för teater, musik och dans. - Jag stannade i sju år. Började som ljussättare men blev efter några år teknisk direktör för hela Kaserne. Därefter startade jag eget i samma bransch, då sysslade jag främst med att lösa finansiella frågor och fysisk planering för teater- och dansföreställningar. - I Basel var det ett helt annat kulturklimat än här. Där var kantonen (delstaten ) och staden mycket generösa med kulturbidrag och där fanns gott om storföretag som gärna såg sitt namn i programbladen. Så det var ganska lätt att finansiera uppsättningar av olika slag. Frank Hinzmann talar god svenska men söker ibland efter orden som när han tystnar och tänker för att beskriva att han kan sakna det kulturella klimatet som råder i Basel. - Jag byggde upp ett ganska stort nätverk och hade inga problem att få jobb. De sista fem åren arbetade jag mest med ljussättning, sista stora föreställningen i Basel var en uppsättning av en dansteater från Seoul i Sydkorea.Han var också tenisk direktör för en stor teaterfestival innan han åkte på turné som ljussättare till Avignon, Krakow, Prag och Bergen år 2000.- Det var min första kontakt med Skandinavien och jag föll direkt trots att det regnade hela tiden i Bergen. Jag blev helt förälskad i Skandinavien, en kärlek som håller i sig. Ett halvår senare var jag tillbaka, då i Stockholm som teknisk direktör och ljussättare för en spektakulär utställning på Schweizisk expo. Det var ett hårt jobb och när det var slut bestämde vi oss för att ta ett halvårs semester i fritidshuset i Lofta.Det halvåret blev väldigt långt. Dottern Annabelle föddes i Lofta och familjen hade knappt hunnit återvända till Basel innan de for till Lofta igen.- Vi ville försöka bo här året runt, framför allt för vår dotters skull. Det är ett paradis för henne, med gångväg till Lofta skola och många kompisar. Hon är, som hon själv säger, "sju och ett halvt år, snart åtta".Frank Hinzmann jobbade ett tag på Egil Bergströms varv, gick svenska för invandrare och läste företagsekonomi, matte och svenska på Komvux. Men något jobb i sin gamla bransch har det inte blivit. Som alltid tänker han noga efter och väger orden innan han förklarar.- Jag har sökt kontakt med tänkbara samarbetspartner men inte fått någon respons alls. Det verkar som att vissa uppgifter är inmutade. Jag är van vid en helt annan öppenhet där nya kontakter skapar utveckling, så visst är jag besviken och visst saknar jag pulsen och atmosfären. Ljussättning för mig är inte bara ett jobb, det är ett konstnärligt uttryckssätt som jag gärna skulle hålla vid liv.- Att investera och ta lån för att skaffa en bra utrustning vill jag inte göra eftersom jag saknar de rätta kontakterna för att få jobb.Så där satt Frank och Cécile på trappan till Lofta skola och funderade på hur de skulle kunna bo kvar. Utanför for bil efter bil förbi.- Titta så många som åker förbi, sade jag till Cécile. Tänk om vi kunde få några att stanna till och dricka en kopp kaffe.Så blev det. Sedan några år driver de sommarcafé i gamla skolan och i sommar har verksamheten utvecklats enormt. De har redan bestämt sig för att fortsätta nästa sommar och då måste de antagligen anställa någon. - Men vi vill inte bara ha ett café, det ska vara en mötesplats också. En plats för kultur. Vi har bildutställningar hela tiden (just nu från Hantverkshuset i Västervik) och vi har, med viss framgång, provat att ställa fram gitarrer och förstärkare för spontan musik. Allt detta hoppas vi utveckla till nästa sommar, säger Frank Hinzmann som lämnat de stora scenerna för ett helt annat liv i Lofta.

Frank lämnade de stora scenerna

Helomvändning Frank Hinzmann har gjort en helomvändning i livet. Från att ha arbetat mitt en kokande gryta av kultur i alla dess former med stora resurser och storslagna projekt så driver han numera ett sommarcafé i Lofta tillsammans med sin hustru.