Gertrud hälsar mig välkommen in i den ljusa och välplanerade tvåan på fjärde våningen.
Gertrud har lite svårt att gå men tar sig fram med hjälp av rollator och rullstol.
Hon skojar om att hon är så fin i håret för att det ingår numera i hyran.
- Jag får hjälp att duscha en gång i veckan och då lägger personalen håret på mig också.
Lindögården har ganska nyligen ändrats från servicehus till särskilt boende. Gertrud tycker att det är mycket bättre nu.
-Ja, jag har större frihet nu och jag betalar för det jag behöver och vill ha. En del som jag betalade för förut ingår numera i hyran, till exempel tv-licensen, säger hon och ler stort.
Gertrud har bott på Lindögården i två år och hon tänker bo kvar. Vissa i bekantskapskretsen har till och med hotat med att säga upp bekantskapen om hon flyttar från sin fina lägenhet.
- Vi är ungefär 35 stycken som träffas dagligen, det blir som en familj. Det är aktiviteter varje dag. Måndagar är det bingo och det är det enda som inte är gratis, för vi skänker lite pengar till vinster.
- Tisdagar är bakdagar. Fikan ingår i hyran men vi tyckte att det var lite torftigt med kex så vi beslutade att starta bakgrupper. Så nu får vi gott fikabröd.
- När det var Vasaloppet samlades vi framför den nya stora tv:n, drack blåbärssoppa och åt varmkorv, berättar Gertrud.
Gertrud är en glad och positiv dam. Hennes paroll är att man får inte roligare än man gör sig.
- Det finns många som har det mycket värre än vad jag har det, konstaterar hon.
Via Skype håller hon kontakten med nära och kära, bland andra de syskon som bor i Kanada och i USA.
Annars använder hon datorn mest till att lägga patiensen Harpan.
Gertrud är född i Boden och uppvuxen i Boden och Luleå. Hon jobbade i 30 år på NJA/SSAB. Hon började på faktureringen och fortsatte sedan på avsändningsavdelningen.
- Det var ett bra jobb, jag trivdes där.
Hon blev engagerad i facket (SIF) när en man på avdelningen fick betydligt högre lön än henne, trots att de gjorde i princip samma sak. Efter det började hon jobba på SIF:s expedition.
- Det var bra ända tills jag gick in i väggen. Alla klagomål och allt skäll gjorde att jag inte orkade längre. Jag avslutade mitt yrkesverksamma liv på personalkontoret. Jag tycker det var bra att ha olika jobb inom samma företag.
Gertrud var engagerad i Husmodersföreningen och ett tag var hon ordförande. Tack vare dess vävstuga kunde hon hålla släkt och vänner med vävda dukar och dylikt. Gertrud var med och startade kvinnojouren Iris i Luleå.
- Men jag orkade inte hålla på med det så länge, man fick uppleva mycket, konstaterar hon lite sorgset.
Till Västervik kom hon efter maken Sunes död för 15 år sedan. Dottern Irja bodde här i Västervik.
- Jag provbodde lite i Västervik innan jag flyttade hit permanent. Man flyttar ju inte på en gammal människa hur som helst. Jag har astma, så på vintrarna i Luleå kunde jag knappt gå ut. Det är mycket bättre här.