Granen är invandrad från Finland

Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat, är en versrad som flera generationer äldre svenskar känner igen från Läsebok för folkskolan. Men egentligen härstammar uttrycket från Finland. Det var också därifrån som granen vandrade in till Sverige någon gång under bronsåldern.

När granen kommer in i stugvärmen tror den genast att det är vår och börjar växa - och behöver mycket vatten. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix

När granen kommer in i stugvärmen tror den genast att det är vår och börjar växa - och behöver mycket vatten. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Västervik2008-12-21 18:32
Varje år säljs omkring tre miljoner julgranar i Sverige. Mer än 80 procent av dem var åtminstone tidigare "den gamla hederliga" nordiska granen, av skogsfolk kallad rödgran. Men på senare år har andra gransorter armbågat sig in och tagit över allt mer av marknaden. Därför kan det, när man kommer till granförsäljaren, vara roligt att kunna svänga sig med lite latin.Picea abies är namnet på vår inhemska gransort, den som vi "i alla tider" har varit ute och huggit eller köpt vid någon bensinmack.I slutet av 1900-talet dök en svår konkurrent till vår vanliga rödgran upp på marknaden. Sorten fick rejäl draghjälp när kungahuset förärades ett exemplar av denna Abies nordmanniana, en kaukasisk ädelgran som har det goda med sig att den inte barrar lika hejdlöst som en (oftast för tidigt huggen) vanlig gran. Att denna gran, känd som kungsgranen, inte luktar äkta granskog som rödgranen tycks de flesta kunna leva med. Kungsgranen med sin vackert glänsande barrskrud har i varje fall - trots sitt betydligt högre pris - tagit över allt mer av marknaden.Populär som alternativ julgran har också den mer plånboksvänliga blågranen blivit. Denna sort, Picea pungens, behåller liksom kungagranen utan svårighet barren på till trettondagen och är en verklig skönhet i sin mattblå utstyrsel av kraftiga barr. Blågranen doftar dock inte heller så gott av jul som vår inhemska gran. Tvärtom kan den lukta på ett sätt som gör att innehavaren börjar kasta arga blickar på huskatten!Från början var traditionen att ta in en gran vid jul förbehållen det översta samhällsskiktet. Seden är i Sverige säkert belagd från 1700-talet. De första invånarna i vårt land fick troligen aldrig se en enda gran. Enligt utbredd uppfattning vandrade den nordiska rödgranen in från Finland någon gång under bronsåldern, ett par tusen år f. Kr. En del forskare tror att det var bronsåldersfolkets röjningar som gjorde att granen fick fotfäste.Granen är i så fall det enda trädslag i vårt land som vandrat in norrifrån. Nyare rön säger dock att det kan ha funnits granar långt tidigare, kanske redan före den senaste istiden. I dag är rödgranen bofast långt ner i södra Sverige, ända till Halland, Blekinge och delar av Skåne, och har blivit Sveriges vanligaste träd, på både gott och ont. Källor: Domino 15: 55 arter barrträd, Ölands Plantskola, Vår vilda flora av Hugo Sjörs, www.skogssverige.se., wikipedia.se
Skötselråd
En gran som kommer in tror att det är vår och vill omedelbart börja växa. Därför blir den törstig och måste ha mycket vatten.Ge inte granen socker, magnecyl, vodka eller whisky. Folk har faktiskt prövat det mesta för att försöka förhindra att granen barrar...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om