Kommunalrådet Harald Hjalmarsson berättade i gårdagens tidning att han aldrig upplevt ett sådant tryck kring en fråga som Slottsholmen. Jag är beredd att hålla med. Nyhetsmässigt skapar allt kring Slottsholmen ett otroligt intresse. Har vi inte skrivit om ämnet under ett par veckor ringer den vakna allmänheten och undrar, hallå har ni glömt Slottsholmen, vad är det som händer där borta egentligen?
Trycket blir särskilt stort i sociala medier. Jag både facebookar och twittrar i min yrkesroll och kämpar ständigt med att följa med i olika debatter och grupper. Men här kan det bli komplicerat. Jag kan som journalist inte ge mig in och stödja olika projekt på Facebook (och inte någon annanstans heller för den delen). Det handlar inte om brott mot lagar och regler, i och för sig, men det handlar om förtroende.
När facebookgruppen – Riv rucklet och bygg nytt – NU –startades blev jag inbjuden per automatik. Jag gick ur direkt. Inte nödvändigtvis för att jag vill bevara Slottsholmen i nuvarande skick utan för att jag vill behålla min trovärdighet när vi bevakar frågan journalistiskt.
Kort efter att jag gått ur fick jag flera meddelanden från personer som tyckte jag skulle stödja frågan och gå med i gruppen.
Det som möjligtvis gör det ännu mer förvirrande för vissa är att inte alla på VT behöver hålla sig borta från enskilda frågor för att skydda sin trovärdighet. Tidningens Företagsmarknadschef, Johanna Soderling Romestrand, har engagerat sig i frågan och tagit ställning för att Ulvaeus ska ”riva rucklet och bygga nytt”. Det stör mig inte det minsta, men jag har förståelse för att det kan skapa förvirring.
Redaktionens och företagsmarknads roller är helt olika, trots att vi sitter under samma tak.
Deras roll, för att uttrycka det enkelt, är att dra in stålar. Vår roll är att bedriva oberoende granskning. Ett projekt som Slottsholmen skulle naturligtvis kunna gynna ett mediaföretag vilket gör att det ligger i sakens natur att Johanna, i sin yrkesroll, stödjer projektet offentligt.
Det känns som att jag skrivit den här krönikan förut. Åtminstone delar av den. Problematiken återkommer och tål därför att upprepas. Vi tar inte ställning, rent yrkesmässigt, i några frågor som rör Västerviks kommun. Vad enskilda reportrar, fotografer och redigerare gör på sina facebooksidor och i sina tweetsflöden lägger jag mig inte i, men jag tror att de flesta som arbetar som lokaltidningsjournalister känner ungefär samma sak som jag. För att bevara trovärdigheten måste man vara opartisk och bortse från trycket att ta ställning i enskilda lokala frågor. Det må vara provocerande, kanske kan det även verka nonchalant eller drygt. Men vår trovärdighet står över allt annat. När du kontaktar oss, så ska du veta att vi lyssnar på dig oavsett om du heter Hjalmarsson eller Brewitz och att vi kommer bevaka frågan från så många håll som möjligt, oavsett vem eller vilka som gynnas av det.