- Det är många bibliotekarier i Västervik som går i pension framöver, samtidigt som bibliotekarie är en gammal yrkesdröm att bli för mig. Jag pluggar på distans och har två och ett halvt år kvar. Utbildningen är på fyra år.
I kväll startar ju Allsången i Stadsparken i Västervik, som du är ledare för. Hur känns det?
- Det känns spännande. Det är en ära att få vara först och starta allsångssommaren i Västervik. Allsång är ju ett fantastiskt fenomen, som började med Sven Lilja på Skansen på 30-talet. Visan lyser med sin frånvaro i tv och radio, men när det är allsång är det visor och schlagers som man sjunger.
Nämn en låt som måste vara med på en allsångskväll!
- "En gång jag seglar i hamn". Den har allt. Och den är extra rolig att sjunga i Västervik, eftersom det var Västerviksdottern Alice Babs som lanserade den.
Hur ser framtiden ut för Västerviks musikbibliotek & visarkiv, där du jobbar?
- Min tjänst har förändrats mycket sedan jag anställdes på hösten 2003, men jag brinner för visorna på samma sätt som då. Samlingarna finns kvar, och jag finns kvar. Sedan jobbar jag med andra arbetsuppgifter på biblioteken, bland annat i Gamleby, en dag i veckan. Gamleby är lokalsamhället när det är som bäst. Det är lite närmare mellan människorna på något vis. Gemytligare.
Vad är du mest stolt över hos dig själv?
- Många av de drömmar jag hade när jag tog studenten från musikgymnasiet i Skellefteå 1995 har faktiskt besannats. Inte utan arbete förstås. Jag kommer från en väldigt envis släkt. Annars hade jag inte varit kvar här.
Vilken är den största risk du någonsin tagit?
- Att flytta till Västervik. Jag flyttade från Norrköping, där jag jobbade som teaterinformatör, och jag kände inte en kotte här.
När ljuger du?
- Så sällan som möjligt.
När skrattade du högt senast?
- Det var bara för en stund sedan. Jag skrattar nog ganska mycket.
Vad gör dig riktigt arg?
- Jag blir sällan arg, men ojämn gatubeläggning, som man snavar på, kan göra mig riktigt arg.
Hur hanterar du konflikter?
- Jag kommer från en familj där man pratar om saker och ting, så att tiga ihjäl något är inte min grej. Har man bara en bra kommunikation, så behöver det inte bli så mycket konflikter.
Hur är du som vän?
- Väldigt lojal. Som västerbottning tar man inte till de stora orden. En vän är för mig någon som står bakom en, vad som än händer.
Om du skulle flytta utomlands, vilket land skulle du vilja bo i?
- Oj, jag trivs bättre här. De andra länderna utövar inte så stor lockelse på mig. Om jag skulle flytta nånstans, så vore det till Finland.
Ditt hus brinner, vad lämnar du kvar?
- Jag skulle inte prioritera smutstvätt.
Om du måste återfödas som djur, vad skulle du vilja vara?
- I så fall skulle jag vilja vara en mops. Det är en hund, som är som en katt, med mycket egen vilja och en stor personlighet.
Skänker du pengar till välgörenhet?
- Ja, exempelvis lokalt, till diakonin i Västerviks församling, som bland annat arbetar med att ge barn ett meningsfullt sommarlov.
Om du skulle leva om ditt liv, vad skulle du göra annorlunda?
- Ta fler chanser, och hoppa på de tåg som ändå kommer.
Om du skulle träffa dig själv som tonåring, vad skulle du säga till dig själv?
- Var snäll mot dig själv! Jag har nog inte alltid varit det, men jag försöker. Och ta inte allting så allvarligt.