Hansi Schwarz är född i München av en svensk mamma och en tysk pappa. Det var inte lätt att växa upp i Tyskland åren efter kriget. Det fanns dåligt med pengar så att skicka Hansi på någon hotellskola i Schweiz var inte att tänka på.
Men i Västervik hade hans mamma en släkting som var lärare på läroverket. Hansis mamma ville att han skulle få en svensk utbildning. Släktingen ordnade så Hansi blev extraelev 1958.
Den 16-årige Hansi trivdes direkt i Västerviks högre allmänna läroverk. Det var en helt annan skola än den han brottats med i Tyskland. Det enda bekymret var att det var lite si och så att få ordning på bokstäverna och orden när de skulle ner på pränt.
- Jag fick aldrig godkänt när det gällde det skriftliga.
Men prata var inga problem. Hansi har talat svenska i hela sitt liv, eller rättare sagt hans mamma talade svenska med honom.
- Hon pratade svenska med mig och mina syskon. Vi svarade på tyska, berättar han.
I läroverket sökte han och fann likasinnade grabbar som var intresserade av musik. Hansi startade flera grupper innan Hootenanny Singers såg dagens ljus och vägen mot ära och berömmelse kunde påbörjas. När de andra killarna ryckte in i lumpen började Hansi plugga företagsekonomi i Lund. Men studierna blev inte exemplariska. Turnélivet krävde sitt pris.
- Killarna gjorde så gott intryck på befälen på I 4 så vi kunde turnera fyra dagar i veckan. De fick alltid permission. Jag åkte upp till Linköping med turnébussen och hämtade dem, minns Hansi.
Så det blev ingen pol mag, som var tanken. I stället har han sysslat med fastighetsaffärer och så Visfestivalen förstås. I dag är Hansi Schwarz hela Sveriges, i alla fall Västerviks, visgeneral. I dagarna sitter han som bäst och planerar sin 47 visfestival. Det blir säkert fler.
- Jag kommer nog aldrig att trappa ner.
De senaste åren har varit hårda för en visgeneral. Publiksiffrorna har dalat. Omsättningen har gått ner och röster om förnyelse har rests här och var. Men folk skulle veta vad en del av artisternas produktionsbolag kräver, förklarar Hansi.
- Melissa Horn tackade nej häromdagen. Det var ett hårt slag för mig. Hon kostar 350 000 kronor. Håkan Hellström 600 000 och Winnerbäck ungefär lika mycket. Det är helt otroligt, säger Hansi. Jag undrar om artisterna vet hur deras produktionsbolag jobbar, funderar han.
Men under några julikvällar kommer han förhoppningsvis att få betalt för sitt slit. Han har många ljusa minnen från alla magiska kvällar innanför de gamla medeltida stenmurarna. Det finns artister som han minns med stor värme, andra vill han helst begrava i glömskans välsignade brunn.
- Fred Åkerström kunde få en publik så tyst så man kunde höra en knappnål falla. Men han var samtidigt en labil person som skapade en del problem.
Under alla år har Hansi bara lyft bort en person från scenen. Det borde ha varit fler.
- Jag det är nog en av de få saker jag ångrar, säger han.
Satsningen på dansband när det begav sig var inte heller helt lyckad med facit i hand. Det finns dock ett lysande undantag: Sven-Ingvars, anser han.
- Men dansbanden drog publik och skapade show. Det måste finnas lite för alla, såväl ung som gammal, resonerar han.
Så till slut: Hur känns det att fylla 70?
- Jag känner mig långt ifrån som 70, närmare någonstans mellan 50 och 60!
Nu är det snart fest. Högtidsdagen ska firas med släkten och några goda vänner (Björn Ulvaeus bland andra) i München.