07.00 Barnmorskorna Anita Malm och Christina Fällgren, samt undersköterskan Katarina Martinsson, går på sina arbetspass. Barnmorskan Anita Helge har jobbat natt och rapporterar att två barn har fötts under natten och att två kvinnor kommit in med värkar. Men deras förlossningar har inte riktigt kommit igång än.
- Sedan ringde det en förstföderska vid halvsextiden. Vattnet hade gått men hon hade inga värkar. Hon undrade om hon skulle gå och jobba, men jag sa nej. Hon hör av sig under förmiddagen och kommer in på kontroll, säger Anita Helge.
07.58 Det är lugnt på kliniken och barnmorskorna passar på att fika. I fikarummet samlas personal även från BB och gynavdelningen och det är hög stämning kring morgonkaffet. Patienterna diskuterar man inte över huvud taget. I stället är det jultidningsbeställningar, musik och tonårsbarn som avhandlas.
08.25 De blivande föräldrarna Britt Jörgensen och Joakim Dagnäs har övernattat på förlossningen. Paret kom in kvällen innan eftersom Britt hade onda sammandragningar och hade börjat blöda. Nu verkar allt ha lugnat ner sig. Katarina Martinsson kopplar en så kallad CTG-apparat på Britts mage. Den mäter hjärtljud hos barnet och visar om Britt har några sammandragningar.
I nio månader har Britt och Joakim väntat på att få träffa sitt barn. Nu är det snart dags. Britt har gått ett par dagar över tiden och oavsett vad som händer så är det inte alltför långt kvar.
- Även om man har förberett sig mentalt så känns det lite overkligt just nu. Jag är nog mer förberedd för att ta hand om barnet än vad jag är inför själva förlossningen, säger Joakim.
Britt håller med. Just nu har hon lite svårt att föreställa sig att hon innan dagen är slut kanske kommer att vara mamma. Men hon tar den närmaste framtiden med ro. Trots att - eller kanske just för att - hon inte har en aning om hur det kommer att bli.
Vem det är som gömmer sig i magen har de ingen aning om. Men de har sina funderingar.
- Jag tror det blir en tjej. Det är bara en känsla jag har. Många har säkert en känsla, men frågan är hur många det är som har rätt, säger Britt.
08.54 Britt blir plötsligt tyst, rullar över på sidan och börjar grimasera. Hon har fått en värk och går in i sig själv för att kunna hantera smärtan. Joakim sitter bakom, lite villrådig. Väntar. Reser sig från sin plats och går mot Britt. Vi lämnar dem ifred.
09.18 Britt och Joakim står fullt påklädda i korridoren och är på väg hem.
Undersökningen visade att förlossningsförloppet lugnat ner sig. Paret har i samråd med barnmorskan Christina Fällgren bestämt sig för att åka hem och avvakta på att det ska dra igång igen.
- Det känns skönt att åka hem i och med att det inte händer något nu. Skulle man vara här skulle nog tiden gå långsamt, tycker Britt.
10.00 Personalen passar på att äta lite frukost och ta en kopp kaffe. Vi börjar prata om varför man väljer barnmorskeyrket.
- Jag bestämde mig när jag fick mitt första barn 1990. Och blev ännu mer säker när jag fick mitt andra barn två år senare, berättar Christina Fällgren.
- Det var förresten Anita som förlöste mig då! säger hon och nickar mot kollegan Anita Malm.
Christina Fällgren utbildade sig till sjuksköterska och därefter barnmorska. Nu har hon jobbat i yrket i sex och ett halvt år och har aldrig ångrat sitt val.
- Det är så häftigt att få jobba med människor och alla typer av känslor. Det är ju inte bara positivt utan också mycket oro. Men när tråkiga saker händer känns det ändå positivt att vara där och göra ett bra jobb, säger hon.
Hon gillar det oförutsägbara i jobbet.
- Man vet aldrig när man går till jobbet vad som ska hända under dagen. Och det är bra om man som jag är en rastlös person. Jag gillar inte rutiner, säger hon.
Anita Malm fick också smak för yrket i samband med att hon fick barn.
- Jag var redan sjuksköterska men jobbade på intensivvårdsavdelningen. När jag kom tillbaka efter barnledigheten kände jag bara att "neeej, här ska jag inte vara". Jag sökte till barnmorskeutbildningen i Örebro och började pendla dit redan när sonen var 13 månader.
Nu har hon 26 år som barnmorska bakom sig.
- Jag har aldrig ångrat mig. Det är ett fantastiskt yrke. Man lär sig hela tiden nya saker och står aldrig stilla, säger hon.
En stor del av barnmorskornas arbete handlar såklart om glädje. De får vara med om ett av de största ögonblicken i en människas liv - när ett nytt liv föds.
Men det är inte bara glädje. Det händer att barnmorskorna får ta hand om förlossningar där man redan innan vet att barnet har dött i magen. Då blir deras roll även att stötta och hjälpa föräldrarna genom en svår stund.
Hur hanterar man sådant?
- Tidigare har vi bara stöttat varandra. Men sedan något år tillbaka finns en grupp där den som vill kan gå i handledning. Där kan man ta upp jobbiga saker som har hänt. Och det är bra. Jag kan ju ha varit med om något som inte syns på ytan men som ändå känns jobbigt för mig. Då är det bra med handledning och att veta att det alltid finns ett forum, säger Christina Fällgren.
11.12 Daniel Öberg, läkare från barnkliniken, har kommit till BB. Tillsammans med en barnmorska går han igenom vilka nyfödda barn som ska undersökas och om det är något särskilt han bör veta inför undersökningen, där barnets hälsa och flera viktiga funktioner kontrolleras.
Nyblivna mamman Rebecca Edvardsen kommer in i rummet med sin två och ett halvt dygn gamle son Teodor. Daniel Öberg hälsar på Rebecca, gratulerar henne till sonen och småpratar lite innan han börjar undersöka Teodor som halvsover under större delen av undersökningen. Först när Daniel Öberg börjar undersöka Teodors höfter och reflexer börjar den nyfödde tappa tålamodet. Men allt går bra och han får sitt ok av doktorn.
- Nä, jag hittar faktiskt inget fel! säger Daniel och ser nöjd ut.
13.20 Den kvinna som ringde på morgonen för att vattnet hade gått, kommer in för en kontroll. Christina Fällgren tar hand om henne. 50 minuter senare senare rapporterar hon att kvinnan inte har börjat få värkar än och att hon därför tänkt skicka hem henne.
- Men hon klagade på huvudvärk så jag tog ett blodtryck. Det visade sig att hon hade ett förhöjt blodtryck så jag får ringa jourläkaren och rapportera.
14.10 Eftermiddagsskiftet har kommit, men morgonskiftet är kvar någon timme till. Samtidigt börjar personal strömma in till en utbildning i sugklocketeknik. Och specialistmödravården har mottagning. Skärmen med CTG-kurvor fylls på kontinuerligt med siffror och grafer från blivande mammor som visserligen inte ska föda än, men som är inne för kontroll av någon anledning.
14.23 Nu blir det dags för VT att bevittna dagens första förlossning! Men det är bara övning. Personalen ska få lära sig hur man sätter en sugklocka på ett barn som måste komma ut snabbt. Läkaren Lisa Lindholm-Jansson visar. En plastdocka trycks in i ett konstgjort bäcken och dras med stor möda ut genom förlossningskanalen.
Oftast är det läkare som lägger sugklockor. Men då de bara förekommer vid ungefär 50 förlossningar per år blir det inte så många övningstillfällen, vare sig för läkarna eller barnmorskorna.
- Men ni ska ändå kunna lägga en i en nödlägessituation, säger Lisa Lindholm-Jansson och instruerar hur man hittar rätt ställe på barnets huvud, hur man får sugklockan att fästa och sitta kvar, och hur man sedan drar ut barnet.
15.00 Morgongängets arbetspass är slut. Det har varit en ovanligt lugn dag. Inte en enda förlossning, och bara några få undersökningar. Men det har ändå funnits att göra. Och dagen är ännu inte slut. Alla som jobbar vet att läget när som helst kan växla från lugnt till hektiskt. Det är just det som är spänningen. Att vad som helst kan hända. Och det gör det. Varje dag.
Marie Kerrolf
marie.kerrolf@vt.se 0490-666 24
Fotnot: VT lämnade förlossningsavdelningen klockan 15. Strax därpå kom Britt Jörgensen och Joakim Dagnäs tillbaka då förlossningen hade dragit igång på allvar. Klockan 19.04 samma kväll föddes deras dotter. 2 920 gram tung och 49 centimeter lång.
- Allt gick bra och hon ska heta Nellie, meddelar stolte pappan Joakim några dagar efter att paret kommit hem från BB.