Henning Mankell firar i dagarna tre

Henning Mankell behöver väl ingen närmare presentation. En av våra mest lästa och översatta författare, teaterdirektör i Moçambique, gift med regissören Eva Bergman och därmed bortgångne Ingmar Bergmans svärson, och med ett starkt socialt engagemang som stått pall under alla år av framgång. Nu ska han för första gången i vuxen ålder fira sin födelsedag. På 60-årsdagen är det premiär för pjäsen Linje Lusta som han satt upp på sin teater i Maputo. Sedan blir det "en sjujävla fest" på teatern som varar i tre dagar, med föredrag, filmvisningar och mycket annat. - Det här ett utmärkt tillfälle för många av mina vänner i andra delar av världen att faktiskt nu äntligen besöka Afrika. Så det kommer ganska mycket folk, har jag förstått, säger jubilaren. I Afrika har han bott av och till under mycket lång tid. Han förklarar det avlägsna valet av bostadsort med författarens behov av distans, och jämför med konstnären som tar ett steg tillbaka från staffliet för att se motivet. Han anser sig ha haft stor nytta av de dubbla perspektiven i sina skildringar av Europa och Sverige. Även om det förvisso också har varit besvärligt och rentav lite farligt ibland att leva det liv han gör. Men han ångrar inte sitt livsval, och ser ingen anledning att förändra något i sin tillvaro. - Min livserfarenhet säger mig att man kan ha rötter på mer än ett ställe. Rötterna bär man ju oftast med sig, inom sig. Vi har äppelträd i huvudet och hjärtat som vi kan plantera i lite olika jordar, om man nu ska travestera Wilhelm Moberg och hans astrakanäpplen. Det sociala engagemanget har alltid lyst igenom det han gjort, vare sig det handlat om en Wallanderdeckare, en barnbok eller val av pjäser att regissera. Du lär ha sagt att en grundläggande drivkraft för dig är att "efter fattig förmåga skapa en förändring av den förfärliga värld vi lever i". Tycker du verkligen att världen är så förfärlig? - Ja, det tycker jag. Jag ska bara ge ett exempel. Du talar om det här med författande, och då kan jag säga att jag tycker det är en alldeles osannolik skam som går över vår värld och vårt ansvar, att man i dag år 2008 fortfarande låter miljontals barn gå ut i världen utan att de har fått lära sig att läsa och skriva. - Vi väljer att inte lösa problem trots att vi skulle kunna göra det, och det ger mig en bitter och besk smak i munnen. Pessimist? Nej, det håller han inte med om. Finns det en röd tråd genom hela hans liv så är det tron på solidaritetens inneboende förnuft. Den som önskar en god värld för sina barn måste rimligen också önska gott för alla jordens barn. - Om jag har en predikotext som återkommer så är det naturligtvis att tala om solidaritetens väsen, på något sätt. Som de flesta blivande 60-åringar ser han på sin ålder med viss förvåning. Men han är nöjd med sin livsgärning hittills och har inte svårt att acceptera att åren har gått. Nästa projekt blir att starta en teaterskola - landets första - i Moçambique. I ett första stadium blir det skådespelarna från teatern som får stå för undervisningen. - Jag tycker det är alldeles underbart att tänka sig att när man blir äldre så blir man lärare, oavsett vad man håller på med. Den människa som blir 60 och inte på något sätt känner sig som en lärare... Då är det något fel tycker jag. Tio år till ska han klara av, för det har han lovat sin hustru Eva. På 60-årsdagen uppvaktar han sig själv med en alldeles egen present: en höstresa till Sydamerika och därifrån till Södra ishavet med fartyg. Utan ressällskap, kan tilläggas, för Eva tycker inte om båtar. - Det ska bli en fascinerande upplevelse. Du vet, vi växer ju upp i den kalla Norden, då kan det vara roligt att besöka den kalla Syden också.

Henning Mankell firar i dagarna tre

Med åldern blir man en lärare, oavsett vad man håller på med. Och det är ganska underbart, anser författaren Henning Mankell som fyller 60 år den 3 februari.