"Hermanns hörna" en plats för njutning varje förmiddag

- I Hermanns hörna är det alltid vindstilla. Ett perfekt ställe helt enkelt. Här i hörnet kan jag sitta i lugn och ro tidigt på morgonen och se folk börja komma ut på greenerna, säger tyskfödde Hermann Klingler, välkänd profil vid Västerviks golfklubb på Ekhagen. När Ekhagens klubbhus/restaurang byggdes bildades ett väderskyddat litet hack utanför källarvåningens ena kortsida. Alla golfare vet att det heter Hermanns hörna.
Även allt fler greenfee-gäster, som Hermann gärna hjälper till rätta med tips och vägvisning, känner till den berömda hörnan.

För bara någon vecka sedan var det exakt 50 år sedan Hermann flyttade till Sverige.
- I april 1957 lämnade jag som 20-åring staden Worms i Tyskland tillsammans med en kompis från Hamburg. Det var ont om arbete hemma och vi hoppades kunna skaffa jobb i Sverige.
På den tiden skrek företagen efter arbetskraft och andra dagen i det nya landet arbetade Hermann på mejeriet i Vårgårda.
- Att det gick så snabbt berodde nog lite på att jag redan första dagen fick en ordinarie plats i Vårgårdas fotbollslag. I Tyskland hade jag spelat i juniorlandslaget. Fotbollsklubben hade fina kontakter med mejeriet.
I Vårgårda fanns också Götas Kafé. Dit kom ibland en liten knatte vid namn Gösta Pettersson och han blev vådligt intresserad av den fina cykel Hermanns arbetskamrat skaffat sig.

Lille Gösta blev så intresserad att han efter mycket tjat fick sina föräldrar att köpa honom en tävlingscykel.
- Hade inte jag och min kompis funnits hade nog aldrig Gösta "Fåglum" Pettersson börjat tävla och med tiden blivit en stor cyklist, säger Hermann med ett skratt.
1963 flyttade Hermann till orten Edsbyn i Hälsingland, där han jobbade i skogen.
- Där var det dock alldeles för mycket snö, säger Hermann som lämnade bandymetropolen redan efter två år. Då hade han redan hunnit möta sin stora kärlek, nuvarande hustrun Maj-Britt.

Flytten gick 1965 till Söderhamn där Hermann fick jobb på KF:s centrallager. När detta lager lades ned 1968 tipsade arbetsförmedlingen honom om ett fint jobb som svarvare på en ny Electroluxfabrik i den vackra sjöstaden Västervik nere i Småland.

- Vi åkte ned och tittade och föll direkt för denna Ostkustens Pärla. Även Maj-Britt fick jobb på Lux. Hon blev kvar där i 37 år, ända fram till den trista nedläggningen. Vi bor än i dag kvar i den, numera totalrenoverade, lägenhet vi fick när vi kom hit.

Hermann blev däremot inte kvar så länge på dammsugarfabriken. 1973 anställdes han som ende greenkeeper hos Västerviks första golfklubb vid Lysingsbadet. Redan året innan hade han själv börjat med det magiska spelet.
- Jag skötte Lysingsbadets nio hål i sex år innan jag 1979 började min sista anställning, på Banankompaniet i Västervik. Först som lastbilschaufför och de sista fyra åren på lagret.

Hermann har spelat golf i 35 år nu. Under 25 år, ända fram till slutet av 90-talet, arrangerade han årligen sin egen omåttligt populära tävling "Hermanns tävling".
- Jag gick runt hos företag och i butiker och tiggde priser i flera månader. Prisborden dignade. Alla fick pris. En gång var det 190 deltagare.
- Till sist blev allt lite för stort och jag orkade inte längre sköta allt det praktiska utan någon hjälp av frivilliga.
Hermann vill alltid vara ute i god tid. "Hellre en kvart för tidigt än en halv minut för sent" är hans motto.

Numera golfar Hermann bara en eller ett par dagar i veckan, efter lite hjärtproblem för fyra år sedan. Några gånger per år kör paret Klingler upp till Maj-Britts gamla föräldrahem i Edsbyn för några veckors miljöombyte.
Men när han inte är i Edsbyn så åker han till sitt hörn.
- Varje solig dag om jag inte är dödssjuk och det är inte ofta!

"Hermanns hörna" en plats för njutning varje förmiddag

Med en kaffemugg i den ena handen och en cigarett i den andra sitter han där och bara njuter av livet. Varenda solig förmiddag, så gott som året runt.