Hobert ställer kvinnorna i fokus

-Jag har gått in i en fas när jag känner mig friare och kreativare än vad jag någonsin har gjort, säger Richard.
Efter premiären av dramat Harrys döttrar för ett år sedan har han suttit "som i en igloo" hemma på Södermalm i Stockholm och skrivit intensivt. Idéerna som har kommit till honom har räckt till både en långfilm, ett tv-projekt och en teaterpjäs.
Just teater är kanske inte det första man förknippar Richard Hobert med, men faktum är att hans väg in i branschen gick via radioteatern. Sedan blev det en räcka uppskattade tv-produktioner som Sommarens tolv månader, och Skånska mord där vi såg Ernst-Hugo Järegård i huvudrollen. Därifrån var steget inte långt till långfilmsdebuten, Glädjekällan, som blev den första i en filmserie om de sju dödssynderna.

Gemensamt för de flesta av Richard Hoberts filmer är att han ställer kvinnorna i fokus. Få manliga svenska regissörer i dag har som han berett plats för så många starka kvinnoroller, och han drar sig inte för att anlägga kvinnliga perspektiv på berättandet.
Han talar om sin fascination inför kvinnor eftersom han hos dem tycker sig se en bättre kontakt med det egna känslolivet. Även om männen för all del börjar ta sig i dagens samhälle.
- Det har blivit roligare att skriva för män, eftersom män i dag har större tillgång till sitt känsloliv och uttrycker det på fler sätt än vad våra föräldrar gjorde.
Starka roller ger också skådespelerskorna chans att glänsa, exempelvis Amanda Ooms som blev Guldbaggenominerad för insatsen i Harrys döttrar. Dramat handlar om två gravida systrar, där den ena får ett friskt barn, medan den andra tvingas föda fram sitt barn dött. Även motspelerskan - tillika Richards fru - Lena Endre rosades av kritikerna.
- De där två tjejerna gjorde mig väldigt stor glädje tillsammans, måste jag säga.

Filmen fick också framgångar utomlands, och blev något av en revansch för Richard efter Tre solar, som fick tåla en del spott och spe i Sverige (fast mottagandet blev bättre utomlands). Dålig kritik är aldrig roligt, men Richard konstaterar att det är en del av risktagandet när man gör personliga filmer.
- Jag har ett väldigt hudlöst förhållande till mina filmer och till publiken.

Hobert ställer kvinnorna i fokus

Richard Hobert önskar sig en enda sak i 55-årspresent - inspelningsstöd till nästa långfilm. Manuset ligger redan färdigt och väntar.