Hon brinner för integration

Hon har pigga ögon med skrattrynkor och ständigt ett leende på lur, en god lyssnare som är snabb i replikerna. Det är inte svårt att prata bort ett par timmar i hennes sällskap.Marketta Hautaniemi föddes i bruksorten Jämsänkoski mellan Tammerfors och Jyväskylä i ett finskspråkigt hem. På universitetet i Helsingfors läste hon finska och litteratur, svenska hade hon lärt sig i folkskolan. I Helsingfors träffade hon Hannu som var helt tvåspråkig och studerade till lärare. De gifte sig och flyttade till Lahti och bodde i ett område som var helt finskspråkigt.- Vi ville att våra barn skulle bli tvåspråkiga och därför tänkte vi göra ett kort gästspel i Sverige, ett år bara, berättar Marketta Hautaniemi. Hannu gick till skolstyrelsen i Helsingfors och sa som det var. Där träffade han en person som var god vän med den person i Västervik som var rektor för hemspråksundervisningen. Så kom det sig att vi hamnade i Överum 1973. - Det visade sig vara bra. I ett litet samhälle är det lättare att lära sig språket ordentligt. Det var gynnsamt och vi blev vänligt mottagna. Hemspråksundervisningen var inte utvecklad så vi fick vara med om att skapa den, det var också lärorikt. I Överum arrangerade makarna Hautaniemi klass- och fotbollsresor till Finland. Överums IK, Ankarsrums IK och Gamleby IF var några av fotbollslagen som var över i Jämsänkoski. - Vi har en gemensam historia som varade i närmare 700 år, det är något som är värdefullt att bevara, tycker jag. Barnen här i Västerviks kommun fick se de finska barnens hemland och alla fick känna på hur bra det är att kunna flera språk.Framlidne Hannu Hautaniemi sökte gång på gång förlängning på ledigheten från lektorstjänsten i Lahti. Till slut valde makarna att stanna i Sverige och nu fick de börja kämpa för att barnen skulle behålla sitt finska språk. Deras idé lyckades fullt ut. Antti, numera barnläkare och hjärtspecialist, gjorde lumpen i Finland, Jaakko läste till socionom i moderlandet och Anna, född i Sverige, blev utbytesstudent i Helsingfors, kärade ner sig, gifte sig och bor kvar. Alla är totalt tvåspråkiga.Integration mellan kulturer är vad Marketta Hautaniemi brinner för. En låga som snarare tilltagit med åren. Nu arbetar hon som lärare i samhällskunskap, biologi och svenska 2 på Ludvigsborgsskolan i Västervik. Hon har bara elever med andra modersmål än svenska, ofta elever som inte kan ett ord svenska när de kommer till skolan.- Det är underbart att följa utvecklingen av dessa barn, säger hon och riktigt strålar av lycka. Språket får inte vara ett hinder för framtia utbildning eller yrke. Att se dessa elever omfatta språket och ta det till sig som ett verktyg är inget annat än just underbart.Hon får också mycket uppskattning av före detta elever. Några återkommer ständigt, efter decennier.Som den språkmänniska hon är läser hon mycket och allt möjligt, lika lätt på finska som på svenska.- Jag läser böcker och flera tidningar där jag slukar allt till och med ledarna. För övrigt är jag mycket tilltalad av att arbeta i min trädgård där jag hela tiden försöker skapa nytt. Det är nästan som att vara lärare.- När jag kommer hem till Helsingfors, ser Storkyrkan från båten och skyndar till Fiskartorget för en fika ser jag fram emot den klara luften, ljuset och bastubad vid stranden i glada vänners lag. Släkten har kvar ett hus i Jämsänkoski dit jag reser varje sommar.- Men när jag kommer hem till Sverige börjar hjärtat bulta extra hårt i Linköping av förväntan över att få återse Överum och glädjen över att kunna snacka svenska, mitt favoritspråk. Det jag försöker säga är att jag, med mitt eget ord, blivit "tvåländig". Det har blivit min identitet och det tänker jag fortsätta vara, säger Marketta Hautaniemi.

Hon brinner för integration

Marketta Hautaniemi, Överum, flyttade till Sverige från Finland för att garantera barnens tvåspråkighet. Det lyckades, men hon blev kvar och blev en "tvåländig" människa.