Hon förebådade Knutby

I Åsa Larssons ”Solstorm” förebådas mordet i Knutby på ett nästan skrämmande sätt. Detta trots att den skrevs ett år innan det tragiska morddramat. Foto: ELISABETH OHLSSON WALLIN/ALBERT BONNIERS FÖRLAG

I Åsa Larssons ”Solstorm” förebådas mordet i Knutby på ett nästan skrämmande sätt. Detta trots att den skrevs ett år innan det tragiska morddramat. Foto: ELISABETH OHLSSON WALLIN/ALBERT BONNIERS FÖRLAG

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2004-07-09 01:00
Snart avslutas rättegången i Knutby-målet. Men för över ett år sedan, skrev Åsa Larsson "Solstorm", som på ett nästan skrämmande sätt förebådar mordet i Knutby.
Sedan morddramat i Knutby började fylla tidningarna har många sagt samma sak: om någon skulle skrivit en deckare på samma tema, skulle den inte vara trovärdig. Ingredienserna är för spektakulära, historien är för otrolig.
Men för drygt ett år sedan skrevs faktiskt en sådan deckare. Den heter "Solstorm" och beskriver ett mord som är nästan skrämmande likt det i Knutby. Här finns en församling med en mystisk andlig ledare. Här finns en jagsvag, lättledd kvinna. Här finns en karismatisk pastor med vidlyftiga kvinnoaffärer. Och hunsade kvinnor i patriarkala förhållanden.
- Det låter löjligt, men jag tänkte faktiskt inte på det från början. Det var en av mina kompisar som ringde och sa att "det är ju exakt som din bok!". Annars reagerade jag på Knutby som vem som helst; att det var en tragisk och motbjudande historia, säger Åsa Larsson, som skrivit "Solstorm".
Än mer skrämmande blir det när man inser att Åsa Larsson faktiskt vet vad hon talar om. Hon har själv ett förflutet inom frikyrkan och är fortfarande medlem i Missionsförbundet i Kiruna.
- Förutom slutet, är nästan allt i "Solstorm" ganska realistiskt. Hur huvudpersonen Rebecka blir gravid, utstött ur församlingen och hur hon blir skuldbelagd.
- Det har kommit fram hur många som helst som känner igen sig: "Min konfirmandlärare var den första man som kysste mig" och så vidare. Jag har fått höra otroligt många sådana historier. Framför allt från kvinnor, säger Åsa Larsson.

Det är ingen smickrande bild du ger av frikyrkan.
- Nej, fast jag har inte skrivit om den typiska frikyrkan. Det har aldrig varit min avsikt. Och det tror jag att många inom kyrkan förstår.

Men ändå har ju detta blivit verklighet. Hur kommer det sig?
- Att spekulera i Knutby känns konstigt för mig. Men om jag tänker på min egen bok, så finns det en nyckelreplik: "svaga människor söker sig till kyrkan och människor som vill ha makt över svaga människor söker sig också till kyrkan."
- Det har ju diskuterats mycket om apostoliskt ledarskap. Det innebär att en person kan stövla in och säga att "jag är utvald av Gud". Och om du bygger upp en relation med en sådan människa, så är det klart att du får en beroendeställning. Och det är klart att det beroendet kan missbrukas.
Åsa Larssons senaste bok, "Det blod som spillts", återkommer till kyrkans värld. Men den här gången är det statskyrkan, kvinnoprästmotståndare och naturligtvis ännu ett brutalt mord som står i förgrunden.

Kommer du att hålla dig till kyrkan även i fortsättningen?
- Nej. Jag har en morbror som är präst, och han har sagt att jag måste sluta mörda präster. Det får vara nog med det. Det var inte ens meningen att det skulle vara två böcker i kyrkomiljö.

<Bildtext></Bildtext>


Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om