- Vi tyckte det var ett bra sätt att använda pastorsexpeditionens lokal när vi inte längre skulle ha någon sådan här i Överum. Här kan man komma in och ta en kopp kaffe, läsa tidningen och framför allt prata av sig en stund. Lokalen är flitigt använd också för möten och studiecirklar.
När Bodil inte hjälper till i caféet, sköter hus och trädgård eller är engagerad i kyrkans arbete så åker hon gärna på resor. Ofta är det makens intresse för maratonlopp som får bestämma vart färden går. Det har blivit både Kina och USA under åren.
- Sitt hundrade lopp sprang han i Kina och då var jag förstås med och hejade på. Men jag åker inte bara med för att titta på "skeneriet", vi är många som är medföljare och vi brukar hitta på mycket intressant att göra.
Nu är det inte bara maratonlopp som får Bodil och maken Matti att bege sig ut på resa. De tar ofta den specialbyggda bilen, där man både kan sova och laga mat, och ger sig ut i Europa. Senast var det Mattis anhöriga i Finland som fick besök.
- Jag tycker man ska passa på och resa och uppleva saker medan man kan. En dag kan man råka ut för något som gör att man blir sittande och då vill jag inte ångra att jag inte tog chansen.
Innan Bodil blev pensionär hann hon arbeta många år inom vården. Först på flera stora mentalsjukhus och under senare år som enhetschef inom handikappomsorgen. Hon har varvat arbete och utbildningar för att bli kvalificerad till nya uppgifter. Att hon ville arbeta inom vården var hon säker på redan under skoltiden.
- Jag är född och uppvuxen i Finspång där jag började min yrkesbana på kontor. Men när jag fyllt 18 så sökte jag till Folkhögskola och började läsa för att kunna utbilda mig inom vårdare. Min mamma hade svår astma och jag fick ofta hjälpa henne så jag var nog lite som en sjuksyster redan när jag var barn.
Först arbetade hon i Vadstena där hon också träffade sin blivande man. De flyttade senare till Sala för att arbeta på ett nybyggt sjukhus där. Efter giftermål och när dottern fötts fick hon och maken börja arbeta skift för att klara barnpassningen.
- Sedan blev jag änka vid bara 30 års ålder och då kände jag att jag ville hemåt Östergötland igen. Vår dotter vara bara sex år och jag bestämde att vara till bara för henne under de närmaste åren.
Så småningom uppenbarade sig ändå en ny man i form av en danskavaljer. Han bodde i Överum och dit flyttade Bodil för 23 år sedan.
- Vi gifte oss i svenska kyrkan i Helsingfors en kall vinterdag, men då hade jag gift bort dottern några månader tidigare, säger hon med ett varmt skratt.
Det goda humöret och önskan att ställa upp för andra har gjort att hon funnits med i frivillig verksamhet i Överum under många år. Hon talar sig inte bara varm för caféet Kanelbullen, utan också för en tjejgrupp, för ungdomsträffar i samarbete med fritidsgården och filadelfiaförsamlingen och för väntjänsten som bjuder på underhållning och serverar luncher.
Hon är noga med att poängtera att hon bara finns med på ett hörn och att det är många goda krafter som samverkar.
Mellan varven vill hon också hinna med fler resor förstås. På min fråga om vad som är drömmålet kommer svaret direkt.
- Australien, hoppas att gubben ska ställa upp i något maratonlopp där snart för då blir det nog resa av, säger hon med ett hjärtligt skratt av det slag som nog många förknippar med Bodil Pylkkänen.