Den svartblÀnkande Steinwayflygeln har en sjÀlvklar plats hemma hos den flerfaldigt prisbelönade koreografen, regissören och kompositören Birgitta Egerbladh. Det var pÄ samma flygel som hon en dag för 50 Är sedan komponerade sin första visa i barndomshemmet i UmeÄ. Ett hem som var fyllt av musik. BÄda förÀldrar spelade pÄ fritiden - modern spelade klassisk musik, fadern jazz. FemÄriga Birgitta sög i sig alltsammans och klinkade för skojs skull. SÄ Àven pÄ fars dag.
- Jag satte mig vid pianot och lekte mig fram till en lÄt. Plötsligt föll allt pÄ plats. Det var en lycka att kunna göra det. Det blev en visa, en bra farsdagspresent. Pappa blev glad, sÄ klart.
Sedan dess har musiken blivit en viktig del av henne, inte minst jazzen.
- Jazzmusiken har följt mig och haft betydelse i mitt liv. Rytmen, improvisationerna, samspelet och lyssningen mellan musikerna tilltalar mig. Jazzmusiken Àr sÄ kÀnslofylld med bÄde vemod, svÀng och livsglÀdje - kÀnslor som jag kÀnner igen frÄn mitt eget liv.
Visserligen visste hon tidigt att hon skulle vilja hÄlla pÄ med musik och dans. Stimulans, inspirerande lÀrare och intresse gjorde sitt till. Hon förkovrade sig i dansteaterns vÀrld utan utbildning i vare sig koreografi eller komposition. NÄgot som inte varit ett hinder i flödet av egna förestÀllningar som hon satt upp de senaste 30 Ären.
- Det lustfyllda Àr processen. Under ett nÀra samarbete med dansare och skÄdespelare vÀxer idén fram till en konkret förestÀllning. Det gÀller att vara nÀrvarande och kunna vara bÄde intuitiv och kreativ. Under processen tar jag reda pÄ saker och fÄr ovÀntade svar. Idéerna kommer som smÄ presenter.
Den största presenten av alla Àr tvivelsutan den elvaÄriga dottern, som gÀrna följer med mamma pÄ sÄvÀl repetitioner som förestÀllningar. Stunderna med dottern Àr alltid vÀrdefulla, inte minst nÀr arbetsstressen kulminerar inför en premiÀr och det mesta prioriteras bort.
- Det kÀnns som en stor gÄva att fÄ vara förÀlder. Att fÄ barn sÄ sent i livet Àr lite speciellt. Innan min dotter kom kunde jag ju göra precis som jag sjÀlv ville. Nu vill jag tÀnka pÄ henne i första hand och jag har fÄtt mer ordning pÄ livet. Att fÄ bry sig om och ta ansvar för en liten mÀnniska har fÄtt mig att mogna och vÀxa som person och bli lugnare och lyckligare, sÀger Birgitta Egerbladh.