Ingvar - lantbrukare och bygdepoet

När andra världskriget var slut kunde Ingvar Johansson på Baldersberg som andra ungdomar få jobb hur lätt som helst. Det behövdes inga studier.- Livet var oändigt på 40-talet och jag kunde inte tänka mig att jag skulle bli gammal, men alternativet är ännu sämre som alla vet.- Nu när jag sitter med facit i hand så skulle det naturligtvis kunnat gå annorlunda om jag studerat vidare, säger Ingvar Johansson och fäster mig med sin pigga, pliriga blick. Egentligen hade jag nog tänkt mig något annat än att vara bonde, men jag hade inte riktigt stakat ut min bana och var bara 26 år när pappa dog. Så jag fick ta över gården och bli mjölkbonde. Det var jag fram till 1991. Det är lätt att bli upprymd i Ingvar Johanssons sällskap. Han är en skarp iakttagare, gladlynt, snabb i tanken har en genomtänkt åsikt och är intresserad av nästan allt. Han har ofta varit anlitad som stämningshöjare på fester och andra tillställningar. Då har han läst sina rimmade dikter på bygdemål, eller tankar om livet i allmänhet som han skrivit ner.- Jag skriver jämt. I huvudsak för papperskorgen, men det är skönt att fästa sina funderingar på papper. Jag har sparat en hel hög också och den här innesittarvintern hade jag tänkt bringa lite ordning i pappershögen. Men riktigt så blev det väl inte.Nej, hur skulle han hinna det. Han har tusen saker på gång. Svarven, luffarslöjden, hushållet, alla böcker som ska läsas och alla meteorologiska observationer som måste göras...- Jodå, de senaste 65 åren jag har antecknat väderleken tre gånger om dagen, det tycker jag är roligt att göra och kunna se tillbaka på. Den här vintern var sträng men vi hade en ännu värre 1965-66. Vinter och snö skyr Ingvar Johansson. Men nu trivs han desto bättre.- Våren är min tid, jag älskar att se fåglar och blommor återvända. Här håller han också järnkoll och kan berätta att sädesärlan kom den 26 mars, ovanligt tidigt, att vitsippan slog ut normalt, det vill säga den 12 april och att han rimligen borde höra göken i dag den 3 maj.Gustav Fröding och Pelle Näver är Ingvar Johanssons förebilder när det gäller att skriva vers. Bara några få har han publicerat. Det är ofta naturromantik på bygdemål. Bygden speciella språk - "ukniska" - är något han intresserat sig alldeles särskilt för.- Redan i barndomen började jag lägga dialektala ord på minnet. Härliga ord som inte används idag. För att de inte skulle glömmas bort helt så har jag samlat en stor del av orden i ett "lexikon". Några exempel på "ukniska" är "linkelur" (= avvakta ett lämpligt tillfälle), "såk" (= dalsänka), "tidomgo" (=nyckfull), "gnöst" (= mindre utbyggnad på hus, även använt som skällsord) och "oflåt" (=nedlåtande tillmäle). Ute på gården är utsikten kilometervid över Uknadalen. En vy som Ingvar Johansson levt med hela livet. Där står han med facit i hand och ser trots allt ganska nöjd ut.

Ingvar - lantbrukare och bygdepoet

Han älskar att läsa men trivdes inte i skolan. Ingvar Johansson i Ukna är lantbrukare och bygdepoet men hade säkert varit något helt annat om det inte varit så lätt att få jobb efter kriget.