Jacek har hittat sin plats

Att våga är att tappa fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv. Citatet är hämtat från den danske filosofen Sören Kirkegaard. Det är också ett livsmotto för läkaren Jacek Kaczynski, som lämnade vänner, familj och yrkeskarriär i Polen för att börja jobba på Gamleby vårdcentral.
? För mig handlar citatet mycket om att ha en positiv inställning, och att det inte är något fel i att våga pröva nya saker, säger Jacek Kaczynski.

Landstingets planer på att rekrytera polska läkare tog form i slutet av 1990-talet. Det rådde brist på läkare i Sverige, medan Polen hade överskott. De polska lönerna var betydligt lägre än i Sverige, och många läkare tvingades jobba på flera ställen för att försörja sig.
Men för Jacek Kaczynski, som hade fast jobb på en vårdcentral i Warszawa, var det främst utmaningen som lockade honom till Sverige. Han ville uppleva att bo i ett nytt land och samtidigt kunna utvecklas i sitt yrkesliv. Han hade läst om landstingets rekryteringsarbete men det var först när han träffade Staffan Skobe, verksamhetschef på Esplanadens vårdcentral, som han bestämde sig.
? Jag hade varit i Sverige några gånger och tyckte att landet var förtjusande. Och efter mötet med Staffan Skobe bestämde jag mig för att pröva.

Fyra år har gått sedan han anlände till Västervik tillsammans med sex andra polska läkare. Han minns den första tiden i Sverige som rolig och spännande, men omställningen innebar även en del svårigheter.
? Det var så klart en utmaning att komma till Sverige, och jag hade lite svårt med språket. Det var svårt att uttrycka vad jag kände, men allt beror på vilken inställning man har. Man måste hela tiden tänka positivt.

Nu talar han flytande svenska ? med en aning Västerviksdialekt. Genom åren har han även utvecklat ett litet dialektalt ordförråd som han gärna själv använder i mötet med patienterna. Men fortfarande kan han bli brydd över en del lokalt uppfunna beskrivningar av symptom.
? Jag måste vara säker på att jag verkligen förstår vad patienterna menar, och frågar därför mycket. I början hade jag svårt att förstå vissa ord och uttryck men& hur eller hu&man måste lära sig.
Jacek Kaczynski berättar att patienterna och personalen på Gamleby vårdcentral är en viktig del av hans liv. Han lyfter gärna fram det nära samarbetet med kollegorna och närheten till patienterna.
? Det har varit väldigt utvecklande år med alla nya erfarenheter och människor. Det tar tid att hitta sin plats i gruppen, att anpassa sig och förstå hur olika saker fungerar. Det kräver också ett visst tålamod.
Att han skulle utbilda sig till läkare stod klart i tidig ålder.
? Jag kände tidigt att det var ett stort intresse och spännande med allmänmedicin, men ett tag ville jag faktiskt bli reseledare. Sedan kom jag på att det är bättre att ha ett bra jobb och resa för nöjes skull.

1993 fick Jacek Kaczynski sin polska läkarlegitimation. 1997 var han färdigutbildad distriktsläkare. När han kom till Sverige fick han backa tillbaka till AT-tjänstgöring, men efter tre år blev han även godkänd som distriktsläkare i Sverige.
? På sätt och vis fick jag börja om, men jag ser det inte som jag förlorade något eftersom jag lärde mig så mycket om svensk sjukvård. Det är helt annorlunda att jobba här jämfört med i Warszawa. Jag har lärt mig nya spännande saker, så det var inte alls tråkigt.
Den största skillnaden mellan sjukvården i Sverige och Polen är att distriktsläkarna har en bredare kompetens i Sverige. I Polen är däremot specialiseringen större.
? I Sverige träffar jag exempelvis fler ögon- och öronpatienter än tidigare. Jag gör även fler mindre kirurgiska ingrepp.
Han är mycket mån om att kontakten med patienterna ska präglas av lyhördhet och helhetssyn.
? Man träffar en människa, och det innebär ett möte. Varje möte är individuellt, och i vissa speciella fall kan det vara lite svårt att snabbt se vilka de egentliga problemen är bakom symptomen. Vi har bara mellan 15 och 30 minuter per patient.
Jacek Kaczynski har nu fått fast fotfäste i Sverige, och här vill han stanna.
? En del av mitt hjärta kommer ju alltid vara i Polen, men nu har jag hittat min plats här i Sverige. Min sambo och hennes son trivs också väldigt bra här.
Västervik har blivit hemma, och på fritiden ger han sig gärna ut på upptäcktsfärder i Tjust eller övar på sitt senaste stora intresse:
? Jag håller på att lära mig att åka rullskridskor. Jag har ramlat och skadat handleden, men annars går det bra.
? Jag hade ju bott i storstaden Warszawa under lång tid, och trodde att det skulle bli svårt att hitta min plats i Västervik, men jag trivs jättebra här. Men ibland längtar jag faktiskt efter lite betong, om man kan uttrycka det så? Och då kan man ju alltid åka till Norrköping...men efter ett tag är jag nöjd och vill tillbaka till Västervik.