"Jag är en glad och lycklig människa!"

Men just nu är det många som saknar sin sommartorps-Ernst, de tycker inte att han kommer till sin rätt som auktionsförrättare. Själv ser han det som ett gammalt hederligt bondeknep: Man sår inte för många gånger på samma åkerplätt, för då utarmas jorden. Det var ett strategiskt val att lägga hemmasnickerierna i träda och gå över till att göra något nytt.- I och med att jag gör det här så kommer jag att bli mycket starkare när jag återigen gör inredningsprogram, vilket jag kommer att göra i framtiden. Och det är väldigt kul att göra "Första, andra, tredje", framför allt för människorna jag jobbar med, experterna. Vi skrattar hejdlöst under inspelningarna.Säger han med ett bullrande skratt. Det var det där skrattet som SVT-kollegorna sade sig sakna mest när han lämnade dem, och under sina tolv år som inredare på Ikea fick han pris för "Årets asgarv" två år i rad.- Man kunde höra mig ända ut på lagret.Han verkar så positiv och trevlig att man nästan undrar om det är på riktigt. Kan man inte känna ibland att man är på väg att fastna i folks förväntningar på den ständigt glade gamängen?- Jag känner inte att jag anstränger mig för att vara glad eller positiv utan jag är en positiv människa. Och det kan ju nästan vara lite provocerande att säga.- Dessutom är jag en lycklig människa och det kan också vara provocerande. Men då får jag väl vara modig nu när jag blivit 50, och säga det: Jag är en glad och lycklig människa!Ett rungande skratt igen. Han tycker att det är "underbart skönt" att bli äldre, den upplevelsen vill han rekommendera alla att få vara med om. Att leva är som att gå upp för ett berg - med åren blir man tröttare i kroppen av klättringen, men när man vänder sig om så möts man av den mest fantastiska utsikt. - Den utsikten kallar jag för livserfarenhet. Och eftersom jag värderar den högre än alla akademiska poäng man kan skaffa sig, så är det ju helt underbart att man faktiskt går en utbildning, bara genom att leva.Det är svårt att tänka sig Ernst Kirchsteiger som en blyg liten viol, men som barn ville han helst försvinna in i tapeten, säger han. Roliga timmen var en mara, och när det var Ernsts tur att komma med något kul så kunde det hända att han var sjuk just den dagen. Å andra sidan var han också ett konstnärligt barn, som hade sin första separatutställning på Folkets hus i Örebro som 13-åring, och som visade hemmafixartendenser på ett tidigt stadium. - När vi lekte cowboy och indian så gjorde jag så avancerade indianpälsar att de nästan hade gått att använda i en indianfilm. Förstår du? Jag har alltid varit väldigt road av att skapa miljöer och känslor och stämningar. Sedan när jag var klar så tänkte jag att nu kan ni leka så går jag hem.På grund av blygheten tycker han nästan att den största höjdpunkten i karriären har varit att han över huvud taget började jobba med tv - så otippat var det. Blickar han framåt så finns förhoppningarna att han ska få fortsätta göra tv i många år till. Men också att få fortsätta vara en bra pappa åt sina pojkar, en bra man åt sin fru Ulla - och att han får fortsätta skratta och ha kul, förstås.

"Jag är en glad och lycklig människa!"

Han vet att det kan provocera, men han kan inte hjälpa att han är en positiv person. Och tittarna älskar honom. Den 3 november fyller Ernst Kirchsteiger 50 år.