Hon att har alltid velat blir präst men när det var dags för högre studier kände hon sig inte mogen för prästyrket, varken mentalt eller känslomässigt.
- Jag läste istället till sjuksköterska och arbetade som barnsjuksköterska innan jag började läsa teologi vid 33 års ålder.
- Det var jobbigt att som fyrbarnsmor studera till präst. Det gick men det krävde verkligen god planering.
I januari 1990 prästvigdes Eva i Lund. Hon har arbetat som fängelsepräst i Norrköping i sju år och två år som präst i Svenska församlingen i Hamburg, Tyskland.
- Jag sa upp mig från jobbet i Hamburg och flyttade till Danmark när min företrädare här i Västervik Gunnar Karlqvist hörde av sig och berättade om den här tjänsten i Västervik.
Tjänsten innebär att Eva är präst i församlingen på halvtid och fängelsepräst på halvtid.
- Det är speciellt med att jobba med kriminalvården. Det är 250 intagna och bara män. Där måste man inse att man representerar friheten, livet utanför fängelset.
- Det är inte bara jag som jobbar inom kriminalvården det är även en pastor från frikyrkorna och en diakon från församlingen. Vi går runt mycket på de olika avdelningarna och har kontakt med både intagna och personal. Vi har även en del kontakt med frivården och anhöriga till de intagna.
Eva Kirkeby tycker att hon har världens häftigaste jobb. Kontakten som blir med människor i livets olika skeden är viktig och man använder sig själv som ett redskap när man bemöter andra människor.
- Jag har en bra grund som sjuksköterska, där möter man också människor i olika situationer i livet.
- Det är också viktigt att ta hand om sig själv, men en gång i veckan har vi handledning så att vi kan bearbeta det som varit tufft och svårt. Men tystnadsplikten får man aldrig bryta, då har man förbrukat förtroendet.
Enligt Eva Kirkeby är kyrkan mer än en byggnad, det är alla i församlingen som gör kyrkan. Kyrkan finns hela tiden och inte bara vid kriser.
- Kyrkan jobbar hela tiden, inte bara vid kriser i livet och vi jobbar över hela jorden, det är lätt att det glöms bort. Kyrkan är alla som tillhör den.
Det lilla Eva har sett av Västervik och församlingen gillar hon. Hon tycker att församlingen verkar spännande med ett varierat utbud av aktiviteter, det är inte bara gudstjänster utan även musik och körverksamhet, olika arbetsgrupper och olika träffar.
- Västervik är en vacker stad med atmosfär även på vintern. Men jag ser fram emot våren, så jag kan skaffa en cykel och utforska staden.
- Jag hoppas att församlingen trivs lika bra med mig som jag gör med den.