Trots smutsigt töväder och snöslask framstår Vråka som en verklig idyll denna torsdagsförmiddag. Solen gör flera tappra försök att tränga igenom molnen med sina strålar.
Pelle Björnlert kliver ut från sin ateljé, kisar mot soldiset och varnar för isfläckar på trädgårdsgången.
Här i Vråka by har Pelle och livskamraten Marie Pettersson bott sedan 1991.
Under uppväxten flyttade familjen Björnlert runt en hel del i Östergötland och Småland eftersom Pelles pappa var skogvaktare.
– Jag brukar säga att jag är uppvuxen i Malexander och att min livsresa sedan fortsatte ut i vida världen via bland annat Boxholm.
Vida världen står framför allt för övriga Europa och Amerika dit resorna i synnerhet gått tack vare musiken.
Men även om Pelle varit tidig med mycket gäller det inte allt.
Faktum är att han först som tonåring upptäckte det som alltsedan dess varit hans huvudinstrument, fiolen.
– Precis som de flesta ungdomar var jag väldigt påverkad av popvågen som kom på 60-talet. Jag började med att lira gitarr och snöade så småningom in på amerikansk folksång. Bob Dylan var förstås en husgud.
– Som 14-15-åring hörde jag svensk folkmusik spelad på fiol för första gången och tyckte att det var häftigt. Så småningom började jag intressera mig mer för det svenska och lokala musikarvet än för det amerikanska.
– Det var ju lite inne med folkmusik i början av 70-talet vilket jag hakade på. Jag började öva fiol som en spelgalen tjädertupp. Jag spelade jämt.
Pelle Björnlert tog till en början fiollektioner hos en musiklärare i Boxholm och spelade senare altfiol på Lunnevads folkhögskola. I övrigt är han självlärd på sitt instrument.
Pelles specialitet har blivit att leta fram gammal musik vars rötter återfinns i Småland och Östergötland, men han skriver också egen musik.
– Emellanåt gör jag utflykter till andra musikstilar, men det är folkmusiken jag brinner för och som jag alltid återkommer till, poängterar han.
För närvarande är han engagerad i tre olika musikaliska samarbeten parallellt. Dels är han ena halvan i duon Björnlert Hedin vars andra halva utgörs av nyckelharpisten, tillika svärsonen, Johan Hedin. Dels ingår han i trion Björnlert, Hedin, Pekkari. Utöver det är han och Johan Hedin två av fyra musiker i gruppen Silfver som är ett relativt nystartat projekt. I Silfver ingår också barockmusikerna Nora Roll (viola da gamba) och Sven Åberg (luta).
– Silfver blandar traditionell folkmusik med barockmusik. Det är ju två genrer som är nära besläktade men som vandrat i väg på lite olika stigar. Nu försöker vi föra dem samman igen, det vill säga få dem att mötas vid en vägkorsning.
I fjol släppte gruppen sin debutskiva som kort och gott fick titeln "Silfver", och i år är de nominerade till 2013 års upplaga av Manifestgalan som premierar artister och musiker på oberoende skivbolag.
I julas fick Pelle frågan om han kunde tänka sig att bli kursansvarig för en ny folkmusiklinje på Gamleby folkhögskola.
– Det var Ingrid Hogman som ringde upp och frågade. Det kändes förstås jättekul att få frågan. Jag hade gått i samma tankar en tid och därför var det inte särskilt svårt att tacka ja.
– Jag har själv pluggat på folkhögskola och upplevde att den perioden var väldigt utvecklande för mig, både kunskapsmässigt och på ett personligt plan. Till folkhögskolor kommer människor med olika bakgrund och från skiftande miljöer. Vissa kommer direkt från gymnasiet, andra närmar sig pensionsåldern. Man kan lära sig mycket av varandra.
– Ingrid Hogman och jag lärde faktiskt känna varandra när vi båda pluggade musik på Lunnevads folkhögskola på 70-talet.
Pelle fortsatte sedan studierna i Göteborg och Stockholm och blev så småningom musikpedagog.
Och som musiklärare har han jobbat hela yrkeslivet, parallellt med det egna musicerandet.
För närvarande jobbar han på högstadieskolan i Valdemarsvik.