"Jag tar mig tid att titta på stjärnhimlen"

Vid de här tillfällena passar hon också på att be en stilla bön om att dagen som ligger framför henne ska bli bra.I juli förra året flyttade Anita och sambon Anders in i Sjöstugan, alldeles intill kraftstationen, i Skaftet. Sedan dess arbetar Anita som präst i Norra Tjust pastorat.Anita har rötterna i Småland och Tjust. Hon växte nämligen delvis upp i Verkebäck och Björnsholm. Men som sjuåring flyttade hon och familjen till sörmländska Rönninge och så småningom vidare till Sigtuna. Som vuxen har Anita sedan bott på många olika platser. Teologistudierna genomförde hon i Lund och de första yrkesverksamma åren hade hon på skånska västkusten och i Halland.Men att hon skulle bli präst var långt ifrån någon självklarhet. - Jag har visserligen alltid varit intresserad av religion och livsfrågor och växte upp i en troende familj, men att jag skulle bli präst hade jag ingen tanke på förrän rektorn på Eslövs folkhögskola där jag pluggade en period föreslog att jag skulle läsa teologi.- När jag själv fick välja skolarbeten valde jag ofta projekt som att intervjua en rabbin eller att göra reportage från en moské och liknande. - Men det var egentligen först när jag påbörjade studierna på Teologen som jag kände att prästyrket var rätt för mig.Nu har hon varit yrkesverksam komminister i fem år.När Anita får välja tre "favoritämnen" som symboliserar viktiga och värdefulla saker i livet för henne blir det "Djur och natur", "Livet självt" och "Gud och människor". - Detta är starka drivkrafter i mitt liv. Hade jag inte min gudstro, mina djur och tillgång till naturen och till medmänniskor så skulle jag inte stå ut med att leva, konstaterar hon.DJUR OCH NATUR. - Jag har alltid haft djur, säger Anita och förklarar att det rört sig om allt från hundar och katter till lite mer originella husdjur.En gång tog familjen till exempel hand om en övergiven räv och en annan gång var det ett rådjur, berättar hon.I dag är det hundarna Smilla och Albin samt katterna Isac och Juni som hör till familjen.Smilla, som annars precis som Albin är en fantastiskt glad och energisk hund, ligger under köksbordet och tar igen sig en stund medan vi pratar. Hon har nyligen opererats för tarmvred - ett akut sjukdomstillstånd som hon överlevt mot alla odds. - Det är många som har bett för henne, berättar Anita.- Någon fördel ska man väl ha av att vara prästhund, tillägger hon och skrattar.- Jag blir glad och får energi av djur. De ger så oerhört mycket tillbaka. De ger en tröst när man är ledsen och värmer en när man är frusen.Anita berättar att hon är en utemänniska som tillbringar mycket tid utomhus året om. Efter arbetsdagens slut sätter hon sig inte gärna framför tv:n utan går hellre ut i trädgården och pysslar med något.LIVET.-Jag påminner mig om att leva i nuet, och att älska livet, varje dag. Och jag blir bättre och bättre på att verkligen leva upp till det. Jag tar mig tid till saker, som att gå ut och titta på stjärnhimlen på kvällen till exempel.- Här i Skaftet, nu när vi bor så nära naturen, har jag verkligen utrymme att göra det. Naturen bjuder in till det.GUD OCH MÄNNISKAN.- Gud är förstås en viktig del i mitt liv. Jag har aldrig tvivlat på att det finns en större makt som vill oss väl, oavsett alla jobbiga saker vi går igenom. Jag har heller aldrig varit rädd för döden eftersom jag är helt övertygad om att det finns en fortsättning efter den. - När jag var liten pratade jag mycket med Gud och med änglarna och jag tycker att det är synd att vi så sällan pratar om änglar numera. De finns ju i Bibeln.Vad är det viktigaste du som präst vill förmedla till människor?
- Det är att alla människor är älskade. Det är så många som känner sig oälskade, otillräckliga och ensamma. Jag vill förmedla att alla är älskade och betydelsefulla och att det finns en högre makt som bryr sig om oss.

"Jag tar mig tid att titta på stjärnhimlen"

Anita Liljegren börjar alltid sin dag med att gå ut på bryggan framför huset för att andas in frid, lugn och ny energi som hon får från havet och djuren hon har omkring sig.