- Det var det bästa jag gjort, säger Per-Erik Dahl och hans glada uppsyn understryker att han verkligen menar vad han säger.
Per-Erik Dahl föddes och växte upp i Överum där han bott hela livet, ända till för någon vecka sedan. Efter grundskolan gick han verkstadsmekaniskt gymnasium i Överum och började som verktygsmakare på Överums bruk just innan nedgången började.
Redan efter ett halvår flyttade han till fönsterfabriken, som då låg under Överums bruk.
- Där arbetade jag i 18 år och trivdes mycket bra, berättar Per-Erik Dahl. Jag tillverkade specialfönster och stod inför ständiga utmaningar. Men åren gick och jag började fundera om fabriken skulle vara slutstationen för mig. Jag fick lust att läsa och ville skaffa mig en formell gymnasieexamen som en säkerhet. Så jag läste kvällskurser på KomVux och det var väldigt roligt.
- Därför sökte jag tjänstledigt för att läsa på heltid, men fick inget riktigt besked från chefen. Varken ja eller nej, så jag surna till och sade upp mig. Så gör man inte i ett brukssamhälle. Att lämna ett fast jobb vid 37 års ålder är helt enkelt otänkbart. Visst pirrade det i magen, men jag fick min belöning.
Efter gymnasiet kunde Per-Erik Dahl inte gärna sluta studera, han hade ju inget jobb kvar. Så han sökte lärarutbildningen på Högskolecentrum i Västervik, läste tre år och kompletterade ytterligare ett år med gymnasiematte i Kalmar och Linköping. Sedan ett år arbetar han på Gamlebygymnasiet där han fick fast tjänst i våras.
Ännu bättre var att han träffade sin sambo på KomVux. Det var högsta vinsten.
I 20 års tid var han deltidsbrandman i Överum, senaste åren var han förman. I maj slutade han.
- När jag hör sirenerna från räddningstjänsten kan jag sakna jobbet. Men det blev slitigt med alla jourer och det är svårt att kombinera med rollen som småbarnspappa och nu har vi flyttat från Överum också.
Musiken har han däremot inte lämnat. Där finns banden till Överum kvar. Han växte upp i en musikfamilj och började spela triangel i musikkåren redan som barn. Sedan blev det fjärde trumpet och sedan hittade han sitt rätta instrument.
- Det kändes direkt när jag börja blåsa tenorbasun, det är fortfarande favoritinstrumentet. Annars är numera mitt huvudinstrument baryton eller eufonium, blåsorkesterns motsvarighet till cello. Det är vackert och viktigt i en musikkår och förekommer inte i andra sammanhang.
En gång i veckan spelar han med Överums musikkår där han är sekreterare och notbibliotekarie. Tidigare satsade han oändligt mycket mer tid på musiken. Spelade i en rad orkestrar och sammanhang. Nu har han begränsat sig till Överums musikkår och hemvärnets länsmusikkår. Ja, det är klart han hoppar in i vaktparaden ibland tillsammans med Jönköpings hemvärnsmusikkår och kanske i Västerviks orkesterförening på bastuba...
- Jag är väldigt intresserad av gammal militärmusik och vill hjälpa till att bevara gamla arrangemang. Därför renskriver jag mycket för hand och ibland instrumenterar jag musik. Det tar sin tid och så måste man öva också, normalt ett par timmar i veckan men intensivt före framträdanden. Nya grannarna behöver inte oroa sig, jag har en övningssordin med hörlurar, så det är hellugnt.
Per-Erik Dahl utstrålar harmoni och han säger gång på gång hur väl han trivs med sitt nya liv.
- Det väldigt stimulerande att arbeta med ungdomar och mina elever är mycket trevliga, liksom kollegorna, så jag är glad att jag vågade ta steget och satsa på det okända.
- Det var det bästa jag gjort!