I mĂ„ndags fick jag rycka in som sjukvikarie pĂ„ tidningen och gjorde dĂ„ en intervju med Ă sa JĂ€gerhorn om hennes engagemang i att rĂ€dda kvar verksamheten i BĂ„tsmansgrĂ€nd efter den stora hyreshöjningen. Ăven Sanna Ackrell var med och vi pratade om husens historia.
BÄtsmansgrÀnd tror jag Àr en tÀmligen unik kulturmiljö i Sverige. Jag vet inte, men antar att det inte finns en sÄ vÀlbevarad samling bÄtsmanstorp pÄ sÄ mÄnga andra hÄll i Sverige. För oss VÀsterviksbor Àr bÄtsmansstugorna ett vÀldigt viktigt inslag i vÄr gemensamma hembygd och engagemanget Àr stort för att bevara den hÀr miljön.
Det jag kom att fundera pÄ nu Àr vilka som bodde dÀr en gÄng i tiden och hur livet sÄg ut i grÀnden.
Jag har alltid trott att bÄtsmansstugorna byggdes 1746 och under nÄgra Är framÄt. à tta av stugorna ska vara byggda först, enligt lÀnsstyrelsens information om kulturmiljöer.
PÄ Riksarkivet finns inte bara kyrkböcker utan ocksÄ Àldre mantalslÀngder frÄn VÀstervik. I mantalslÀngden för 1747 stÄr det "Äkerlyckor" pÄ de tomter som ligger pÄ östra sidan av BÄtsmansgrÀnd. Husen Àr alltsÄ inte byggda. Kan du tÀnka dig Äkrar mitt inne i centrala VÀstervik för 250 Är sedan? Kanske lite svÄrt, det medger jag. Men livet var förstÄs helt annorlunda dÄ, inte bara i BÄtsmansgrÀnd.
I dag promenerar vi lugnt genom grÀnden tillsammans med turisterna och njuter av miljön. Men dÄ, i mitten av 1700-talet, tror jag att det var ett helt annat liv hÀr. Framför allt mycket mer folk i rörelse. Ett vanligt hushÄll i stan hade förmodligen flera pigor och kanske Àven drÀngar.
Perukmakaren Niclas Mellenberg och skepparen Anders Kock verkar Àga den andra raden tomter. Perukmakaren hade kanske en eller tvÄ gesÀller. Man jobbade i hemmet. Inte skepparen sÄ klart, men hantverkare och köpmÀn, tvÀtterska, segelsömmerska, smed och bagare. Att ha ett hus bara för att bo i var en lyx för de besuttna.
Ănnu pĂ„ 1770-talet bodde det inte nĂ„gra bĂ„tsmĂ€n hĂ€r, utan de var utspridda pĂ„ stan, enligt husförhörslĂ€ngderna. I stĂ€llet fanns hĂ€r flera sjömĂ€n, en mjölnare, en bagare, en repslagaregesĂ€ll, en skrĂ€ddare och sĂ„ blockmakaren Peter WĂ„hlman i det ena huset lĂ€ngst ut mot BĂ„tsmansgatan.
De första bÄtsmÀnnen var pÄ plats först 1788. DÄ bodde hÀr nio bÄtsmÀn i de mestadels smÄ och trÄnga husen. NÄgra hade till och med folk inhysta hos sig.
Barbro Ackrell har berÀttat för mig nÄgon gÄng att vid ett tillfÀlle nÀr hon stod i kaféet kom en Àldre man och berÀttade att han var född i en av stugorna i BÄtsmansgrÀnd, och var en av de sista som vÀxte upp hÀr. Honom skulle jag velat trÀffa. TÀnk att fÄ höra honom berÀtta om livet i grÀnden dÄ.
I dag Àr de gamla stugorna sÄ omoderna att man inte fÄr bo hÀr permanent, bara som tillfÀllig gÀst.
Jag undrar vad man skulle fÄ höra om husen kunde tala. Kanske gamla skrönor om livet pÄ de sju haven, om krigsminnen frÄn möten med ryssar och tyskar, om barnafödslar och vardagsliv. Om allt det dÀr vi nu skulle tycka Àr mÀrkvÀrdigt och ovanligt, men vardag för dem som bodde hÀr för tvÄhundra Är sedan.
I ett blogginlÀgg pÄ vt.se berÀttar jag mer om vilka som bodde i husen.