Lotta - en "jobbig" morsa med civilkurage

- Ett problem i dag är att vi vuxna ofta undviker att sätta gränser. Och just det, att sätta gränser, är en stor och viktig del i föräldraarbetet. Barn mår dåligt av att inte veta vad som gäller, säger hon apropå det faktum att den ena studien efter den andra pekar på att barn och unga i Sverige mår allt sämre.Lotta Wessman är utbildad socialpedagog och arbetar just nu som familjehemssekreterare på socialförvaltningen i Västervik.Arbetsuppgifterna handlar framförallt om att hitta lämpliga familjehem till barn som behöver ett nytt, eller kanske ett extra, hem.Och engagemanget för barn och unga genomsyrar även hennes fritid.- För mig känns det som ett kall, säger hon.Ett av dessa fritidsengagemang är Bryggan - en nationell förening som arbetar för att stötta barn vars föräldrar avtjänar, eller har avtjänat, fängelsestraff. Hon sitter som ledamot i den lokala avdelningen Bryggan Västervik.- Vårt arbete handlar bland annat om att söka upp de här barnen/ungdomarna och sammanföra dem med varandra.- Många barn tycker att det är pinsamt att berätta hur det ligger till och tiger som muren. En del försöker på olika sätt att dölja för omgivningen var föräldern befinner sig och hittar på en egen historia kring detta, medan ytterligare andra har lätt för att prata.- Hur man än hanterar det hela kan det vara värdefullt att åtminstone ges möjlighet att prata med andra som befinner sig i en likartad situation. Man är ju lika men olika, brukar jag säga.I sitt yrkesarbete som familjehemssekreterare arbetar Lotta Wessman i första hand med vuxna. Bland annat genomför hon djupintervjuer med vuxna som är villiga att ta emot barn som behöver omplaceras. Det gör man för att i den mån det är möjligt försäkra sig om att de är lämpliga för uppdraget. Hon erbjuder också handledning under tiden som uppdraget pågår.- Indirekt arbetar jag ju ändå med barnen, det vill säga med deras bästa för ögonen. Mitt jobb handlar ju om att se till att de får det bra, säger hon.Vad tror du det beror på att så många barn i Sverige mår dåligt i dag?
- Jag tror att en orsak är att samhället har blivit alldeles för individualiserat. Fokus ligger på individen. Och visst är vi individer, och ska också få lov att vara det, men vi behöver även vara en del av ett sammanhang.- Vi har kommit till ett stadie där varje individ i familjen ska ha en egen dator, en egen tv och så vidare. Kommunikationerna sker ofta via sms och mejl och då går man miste om mycket, såsom ögonkontakt, beröring och kommunikation genom kroppsspråket. Det gör att många unga isoleras fysiskt i dag.Vad gör du själv när jobbet och livet blir väl allvarstyngt?
- Jag har faktisk förmågan att koppla bort jobbet när jag kommer hem.- Men något som får mig att må bra är att pyssla i trädgården. Jag är absolut inte något trädgårdsproffs, men vi har en stor trädgård och jag har hela tiden något projekt på gång i den. Just nu håller jag på att bygga en stenmur. Jag fyllde 40 år nyligen och fick då 28 ton sten av familjen och vännerna i födelsedagspresent. Det var mycket uppskattat, säger hon.Hur ser en typisk vardagskväll ut hemma hos familjen Carlson Wessman?
- Vi äter middag när alla kommit hem. Oftast har min man lagat maten. Han är bra på det. Sedan är det fotbollsträning eller match för ett av barnen. Döttrarna och jag övningskör en hel del just nu. Och min man Tommy tränar ett av ungdomslagen i Gamleby tre kvällar i veckan. Jag tar ofta med mig hunden och går och tittar.Men hur var det då egentligen med det där rånet och judokastet som nämndes i inledningen?
Jo, det var en grå februaridag 1993. Lotta Wessman skulle göra ett ärende på Föreningssparbanken i Gamleby. Döttrarna som vid tillfället var två och ett halvt år respektive åtta månader gamla var med. Inne på banken mötte hon pappa Kalle som även han hade några bankärenden att ordna med. Framför dem i kön stod en kvinna, och på något sätt registrerade Lotta att allt nog inte stod rätt till. Mycket riktigt. Plötsligt befann de sig mitt i ett mardrömsscenario. - Jag såg hur damen i kassan backade från disken och sade något i stil med att "här får du inte några pengar". Sedan såg jag att kvinnan framför oss hade en pistol.Den yngsta dottern som Lotta hade på armen placerades i storasysterns knä, bakom en skrivdisk. Lotta beordrade storasystern att sitta stilla och hålla i sin syster.- Vi kan ta henne viskade jag till pappa sedan.Sagt och gjort. Pappa Kalle greppade vapnet i kvinnans hand och lyckades rikta det mot taket. Lotta, som tränat kampsport en gång i tiden, tog helt sonika sats och gav kvinnan ett "nacksving" som fick ner henne på marken och gjorde att hon släppte vapnet.- Sedan höll jag fast henne i ett judogrepp i 20 minuter tills polisen kom.Man kan nog tänka sig att Lotta Wessmans barn inte bara tycker att det är pinsamt att mamma lägger sig i. De är nog ändå lite stolta också.