"Lycka är att få vara sig själv"

Marinette Lindh befinner sig på restaurangen. Hon har precis laddat kaffebryggaren och bjuder oss på varsin kopp. I dag är det folktomt till skillnad mot en vardagskväll. Numera har de endast öppet kvällstid och då brukar det komma massor av middagsgäster till Två Möjligheter. Marinette Lindh och sambon Mattias Andersson flyttade från Uddevalla till Västervik för snart ett år sedan för att öppna en restaurang här. Längtan efter att starta eget kom när paret arrenderade en restaurang på ön Orust på västkusten. Om Marinette Lindh var tvungen att byta arbete skulle hon studera till advokat. - Jag ville bli det när jag var liten. Man får mer kunskap om saker och ting inom advokatyrket. Dessutom tjänar de mycket pengar, säger hon. - Här på restaurangen går det mest ut på att vara glad och trevlig, tillägger hon. På frågan om hon skulle vilja få något ogjort i livet svarar hon: - Jag skulle inte skaffat hund för fyra år sedan. Marinette Lindh har fått avstå från resor i och med hundköpet. - En hund kräver mycket tid. Det är som att ha ett litet barn. Men i dag är hunden fyra år och Marinette Lindh uppskattar henne enormt mycket. Vilken talang skulle du vilja ha?
- Att kunna sjunga. Det hade mest varit för min egen skull. Jag vill inte bli känd. Men ingen i min familj är särskilt musikalisk. - När jag är på en tjejfest hade det varit kul att ta fram gitarren och börja sjunga. Men jag har inte tid med det, säger hon. Hur blir man lycklig?
- Om jag trivs med vad jag gör. Jag är lycklig på både jobbet och till vardags. - Igår åkte jag pulka med min systerdotter. Så länge jag får umgås med min familj och vara mig själv känner jag mig lycklig, berättar hon när vi träffas strax efter påsk. - Motgångar kan i slutändan göra mig lycklig eftersom jag klarar av en sak som är svår. När grät du senast?
- För några år sedan när min bästa vän gick bort. Jag har inte gråtit sedan dess. Hon var bara 24 år. Det var fruktansvärt att gå på begravningen. I kyrkan satt det nästan bara ungdomar. - Däruppe har jag en lykta med hennes namn ingraverat som jag tänder varje kväll, säger Marinette och pekar upp mot en hylla som finns inne på restaurangen. Min vän arbetade också inom restarurangbranschen. - I tidningarna stod det att hon hade blivit mördad vilket inte var sant. Hon hade ett busigt förflutet och en strulig pojkvän. Jag tror hon dog av en hjärnblödning. Om Marinette skulle vara allsmäktig för en dag hade hon kastat omkull folk som krigar. - Människor som bor i de länderna har det tufft. Det hade varit bra om alla slutade kriga. - Sedan skulle folk ha miljöbilar, säger hon. - Annars är jag nöjd med det mesta. Vi människor klagar rätt mycket men våra problem är inte så stora. Marinette Lindh är stolt över att hon har en restaurang. Det betyder mycket för henne och Mattias Andersson att de har renoverat och inrett det mesta själva. - Vi hjälptes åt att renovera och det har hållit mellan oss. Vi har inte separerat. Det gick bra eftersom vi hade samma mål, säger hon. - Vi har gjort allt förutom ventilationen. Dessutom var min pappa här med sitt företag och sänkte taket. Att lägga ett golv härinne är det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Jag fick så ont i mina knän. - Pappa fick visa mig på toaletten hur jag lägger ett golv och jag lärde mig grunderna. Hon och sambon lagar helst så enkel vardagsmat som möjligt när de är lediga. - Vi äter gärna tacos eller spagetti och köttfärsås. Jag skulle aldrig få för mig att göra en stek hemma. Det går inte ens att planera in i mitt liv. Möjligtvis på söndagar när jag är ledig men det blir inte av. Vad har du för levnadsregel?
- Det är viktigt att må bra. Om jag har en dålig dag ska det inte gå ut över andra. På arbetet måste jag ställa om och gå in i en roll. Det blir lite teater. Vi dricker upp kaffet som återstår och lämnar Två Möjligheter. För Marinette Lindh och Mattias Andersson börjar förberedelserna inför kvällen.

"Lycka är att få vara sig själv"

Möt Marinette Lindh som driver restaurangen Två Möjligheter ihop med sambon Mattias Andersson. Hon berättar dels vad hon är mest stolt över, dels när hon grät senast.