Magnus har hittat sitt hem i Chicago

När Odensvibördige Magnus Wall fick sitt första utlandsuppdrag hade han inte ens ett pass. Då visste han inte att utlandsresorna skulle ge honom både en familj, och ett nytt hem i USA.

Foto: Lena Pettersson

Västervik2009-01-23 00:06
Sedan 1994 har Magnus haft olika hörn av världen som sin arbetsplats. Branschen har varit densamma och de två arbetsgivarna har båda sin bas i Eksjö. Arbetsuppgifterna har varit att serva maskiner för tidningshantering. För tillfället har Magnus sin arbetsplats på Washington Post. I dessa dagar helt präglad av installationen av den nye presidenten. Det första landet som han blev utskickad till i egenskap av servicetekniker var Ecuador.- Jag hade inte varit utanför Norden tidigare så jag fick skaffa pass för första gången. Och det är klart att det kändes lite nervöst att åka så långt, men det gick bra och jag upptäckte att alla var välvilliga och vi förstod varandra ganska bra med gester och lite engelska ord. Nästa arbetsplats låg i Hongkong där Magnus bodde på hotell i ett och ett halvt år. En tillvaro som han numer försöker undvika. - Hotellfrukostar kan vara goda om de kommer någon gång ibland, men man blir ganska "nöjd" när man ska äta dem varje dag. Efter en kort tid i Bangkok i Thailand flyttade Magnus till Malaysia där han blev kvar i fyra år. En av orsakerna var att han då träffat sin blivande fru som var flyvärdinna. - Vi började planera för framtiden och hade lite diskussioner om var vi skulle bosätta oss. Jag åkte hem till Sverige under ett halvt år och hon kom och hälsade på, men hon tyckte nog att språket var ett stort bekymmer. Problemen med bosättningsort fick sin lösning när Magnus blev erbjuden jobb i USA av det bolag som hade köpt upp hans gamla företag. De kom båda att hamna på neutral mark och språket var inget problem. För hans fru var engelska redan ett andra modersmål. - Vi bor nu sedan åtta år i utkanten av Chicago. Att vi inte är infödda amerikaner är inget konstigt i det området. Som grannar har vi en japan som är gift med en ryska, ett par från Sydkorea, och en familj från Turkiet och en från Etiopien. Mexikaner, indier och italienare finns också i grannskapet. Jag tycker det är fantastiskt att träffa så mycket olika slags människor, man får ofta ändra på sina förutfattade meningar och se förbi olikheterna.I Chicago är man förstås stolta över att den nya presidenten kommer därifrån. Men Magnus har förvånat sig över att det ännu finns så mycket motstånd mot färgade att många som normalt är demokrater inte har kunnat tänka sig att rösta på Obama på grund av hans hudfärg. Särskilt märkbart är det i sydstaterna där han upptäckt att det inte ens är lämpligt att ta upp ämnet till diskussion. - Det känns som Sverige kommit längre i den frågan. Här blir vi aldrig sämre bemötta för att min fru är ganska mörkhyad och även våra två barn. Det händer ofta i USA om hon går ut ensam. Är jag med så är det däremot aldrig några problem. Den ekonomiska krisen har Magnus märkt en hel del av i sitt nya hemland. Nyöppnade köpcentra får slå igen och när det förr gick tio spekulanter på varje hus så är det nu tio hus på varje köpare. - Vi har precis köpt ett hus och är glada att vi väntade så länge att priserna har hunnit sjunka Ännu så länge har Magnus fru inte skaffat något eget arbete. Hon är hemma och tar hand om barnen på fem och två år. Barnomsorgen är inte utbyggd som i Sverige och den kostar så mycket att hennes lön skulle lagom räcka till den kostnaden.- Hon har nog börjat prata om att skaffa sig något jobb, men jag reser så mycket över hela USA så det blir svårt. Då kan man sakna att vi inte har hennes familj lite närmare. I den kulturen är det en given sak att ta hand om barn och gamla gemensamt inom familjen och släkten. I den delen av USA där Magnus bor finns många som har band till Sverige.- Vi har besökt det svenska området i Chicago, Anderssonville, där en av gatorna heter Eulaliastreet efter Åsa-Nisses fru. Där kan vi köpa all svensk mat vi vill ha och så finns det IKEA- varuhus nära där vi bor; alla utlandssvenskars räddning.- Annars vet inte amerikanerna så värst mycket om Sverige. De tror ofta att alla är kommunister och att det ligger någonstans i närheten av Tyskland. En tjej på mitt jobb vann en resa till Köpenhamn och kom och frågade mig: "Hur ser dom ut där uppe och hur går dom klädda, kan man ha vanliga jeans på sig. "
Personligt
Namn: Magnus WallÅlder: 41 årRötter: Född och uppvuxen i OdensviSkolor: Odensvi skola, Åbyskolan Gamleby och fyraårig teknisk linje på Västerviks gymnasium
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om