Med ilskan som drivkraft

- Grunden var mitt engagemang i min socken, i Vårgårda. Regeringen diskuterade att berggrunden i området var passande för slutlig förvaring av kärnavfall. Då engagerade jag mig mot detta och insåg jag att jag har ett ansvar inför framtiden. Så det var min ilska som gjorde att jag ville jobba med framtidsfrågor, skrattar hon.
Året var 1982 och Marianne Samuelsson gick med i miljöpartiet. Steget ledde till elva år som riksdagsledamot och från 1992 till 1999 var hon språkrör för partiet.
- Jag gillar inte orättvisor och vill göra något aktivt. Jag kan inte tänka kortsiktigt. Det är så viktigt att ta tag i miljöfrågorna och att bry oss om människorna i vår närhet.
Redan hennes första yrken var präglade av ett socialt engagemang. Hon har arbetat på ungdomshem, på hem för förståndshandikappade och som stödperson i olika hem.
Som tioåring blev hon scout, och hon fortsatte som scoutledare fram till dess att hon blev riksdagsledamot.
- Jag var nog ingen vidare scout, men det var roligt. Och det jag uppskattade mest var närheten mellan natur och människa.

Att bry sig om och att engagera sig kommer hemifrån.
Föräldrarna var båda kyrkligt aktiva hemma i Alingsås, så blev också Marianne. Nu är hon ordförande i riksorganisationen Hela människan - en paraplyorganisation för kyrkornas sociala arbete.
- Det är en intressant och viktig organisation. Främst arbetar vi mot hemlösheten och vi har öppen verksamhet för missbrukare. Nu jobbar vi också med de glömda barnen - barnen till missbrukare.
Även som riksdagsledamot arbetade Marianne Samuelsson med barns utsatthet. Och för framtidsfrågorna, som vår miljö. Miljö är för Marianne något vidare än bara den fysiska miljön. Det är allt runtom oss, det som finns i hela vårt utrymme. Som aktiv i miljöpartiet lyckades hon tillsammans med andra att lyfta fram miljöfrågorna på agendan.
- Vi har tagit viktiga steg på vägen. Men det finns mycket kvar att göra.
Sedan hon blev landshövding för Gotland för ett och ett halvt år sedan jobbar hon för miljön i samspel med det moderna livet.
- Jag vill fortsätta att utveckla kulturhistoria med det moderna samhället. Skapa samspel mellan landsbygden och turismen. Många turister vill vara nära naturen, det går att kombinera.

För något år sedan hörde regeringen av sig och frågade om Marianne ville bli ledamot i Svenska spels styrelse.
- Jag var väldigt tveksam först, skrattar hon. Men sedan läste jag på och tackade ja.
Marianne Samuelsson såg vikten av att ha en kontrollerad spelmarknad: "så att människor inte far illa av spelandet och så att pengar kommer in till olika sociala verksamheter, som ungdomsverksamheter".
Hon bor på en ö, en spännande och kreativ ö där varje årstid har sin charm, tycker hon. Nu inför firandet av sin 60-års dag får barn och barnbarnen däremot känna av de dyra transporterna.
- Jag önskar få ner priset ytterligare på färjetransporterna. Vi är ju beroende av färjorna, de är vår landsväg.
Hon tittar ut över Östersjön, hon har havsutsikt där hon bor.
- Jag önskar också kunna påverka framtiden för sjön. Jag vill ha en levande sjö, där fisket lever vidare.
Marianne Samuelsson engagerar sig i mycket. Men tycker inte att det blir för mycket.
- Nu engagerar jag mig i det som jag tycker är roligt och jag är ganska nöjd. Får jag vara det?
Hon skrattar till.
- Jag är lyckligt lottad och är faktiskt nöjd med min tillvaro.

Med ilskan som drivkraft

Hon är nöjd med livet, fast hon förstår inte att hon har blivit så gammal. Marianne Samuelsson har alltid haft ett socialt engagemang och att hon engagerade sig i Miljöpartiet var på grund av hennes ilska.