Minnesord

Ejvind Joelsson. När jag i lördags gick ut på min motionsrunda hämtade jag dessförinnan in Västervik-Tidningen till min hustru Marianne. Hon tog glatt emot den och jag begav min ut.
När jag sedan kom tillbaka var hon helt förändrad. Ögonen var tårfyllda och hon visade mig Ejvind Joelssons dödsannons. Vi läste den tillsammans.
Det kändes så overkligt att Ejvind är borta. Han var en av våra bästa vänner, som vi under många år träffat i bland annat Föreningen Norden, SPRF och i Vasa Orden av Amerika. Vi sammanträffades också i och utanför affärerna då vi gjorde våra inköp.

Ejvind var alltid positiv och glad. Även om han sista tiden hade det besvärligt så gav ett samtal med honom oss glädje och stimulans. Vi kommer att sakna honom och det känns verkligen sorgligt att han inte finns mer.