Sarah Johansson
Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
När den första späda grönskan börjar göra sig påmind och vi kan ana att våren är här så har vi drabbats av en oerhörd sorg och smärta när vi har förlorat vår kära Sarah. Våren är den tid när allt ska väckas till liv och ljuset ska åter värma oss efter en mörk och kall tid, men för oss i Sarahs närhet så har inte våren kunnat värma och ljusa upp våra sinnen.
Sarahs liv blev alltför kort men hon tog till vara på varje stund att vara med Anton och Tuva, idrotta, umgås med familj och vänner. Allt från tidig ålder så var Sarahs liv fyllt av aktivitet, engagemang och intresse av möten med människor.
Hon var vår släkts solstråle och hennes livsglädje smittade av sig till andra. Hon gav till alla så mycket kärlek.
Våra liv kommer nu inte bli som vi tänkt för Sarah kommer alltid att fattas oss men någonstans finns hon där som en vakande ängel som ler och famnar oss och som vanligt finns när vi behöver varandra.
Vi öppnar vårt fönster och hör vinden i gårdens lind,
det känns kära Sarah som det är du som smeker vår kind.
Minnen av dig vi samlar som göms i vårt hjärta,
men nu känns allt så svårt och livet fyllt av smärta.
Vår blick är skymd av tårar som aldrig vill ta slut,
allt är förändrat och inget blir som förut.