MINNESORD

Mildred Persson. Älskade Millan, nu har du fått frid! Det smärtar mig att din tid här på jorden avslutades alldeles för tidigt. När jag och min familj kom till Västervik 1995 så lärde vi snart att känna dig. Du var alltid så pigg och glad och du brydde dig mer om hur andra hade det än hur du hade det själv.
Vi har ett speciellt minne av dej Millan, och det var under snöstormen vintern 1995 och vi bodde på Hornsudde, det var svårt att ta sig fram på vägarna och vi var strömlösa några dygn. Då sa du Millan att vi kunde bo hos dig med vår lilla dotter Wictoria, som då var ett år, för att underlätta för oss med mat och värmen och det är vi mycket tacksamma för!
Millan, du lämnade ingen oberörd i ditt sätt att samtala och bemöta människor. Din Gudstro som du delade med dig av har hjälpt många att komma vidare trots problem och svårigheter. Du uppmuntrade mig och många andra med att aldrig ge upp. Nu vet jag att du är på den plats som du alltid talade om. Hemma hos Gud. Våra tankar går till dina barn och barnbarn som du alltid älskat och brytt dig om. Ditt älskade Hasselö, havet och blommorna som växer där. Du fattas oss Millan men vi är glada att vi fick förmånen att lära känna dej!
"Jordens oro viker för den frid, som varar. Graven allt förliker, himlen allt förklarar."