Minnesord

Lars Ringberg
Den första gången jag träffade Lars Ringberg var när han och Anna på kvällen år 1994 skulle lägga till med sin båt vid bryggan utanför Gränsö slott. Jag tog emot tampen och de lade sig bredvid min Albin 25:a.När jag såg bilden på båten i hans dödsannons kom jag att tänka på just denna händelse. Det har betytt mycket för mig att jag träffade Lars.Vi övernattade i respektive båt och på morgonen frågade Lars om vi skulle göra sällskap ut till Krokö, där han visste om en fin plats. Vi följdes åt dit och badade, åt och drack gott och hade en mycket fin sommardag i skärgården. Efter en dagen visste jag allt om Vasa Orden av Amerika. Efter en kort tid var Marianne och jag medlemmar i denna Orden. Lars och Anna var våra faddrar.Lars har haft många uppdrag som tjänsteman i Vasa Orden. Han har skött dem föredömligt och fått utmärkelser därför. Den finaste utmärkelsen må vara att han och Anna blivit vår loges första och hitintills enda hedersmedlemmar.Efter att ha besökt alla 19 lokallogerna i södra Sverige och även en del i norra Sverige har Lars blivit en välkänd profil inom Vasa Orden. Ofta har jag hört "Kommer Lars och Anna hit till vår loge" De loger som fick besök av dem kände sig hedrade.Lars och Anna har skänkt mycket till lokallogen Westervik Nr 679. Den flagga som vajar på stången utanför logelokalen har de skränkt. Varje år har de skränkt ett specialtillverkat smycke till logens lucia, de har med egna pengar betalt levande musik på logemötena och mycket mycket mera.Lars var en ledstjärna för oss medlemmar. Han var en verkligt prydlig, glad och humoristisk gentleman, som vi alltid kommer att sakna. Sorgen skall vi bearbeta med alla glada minnen han givit oss.