Minnesord

Lisbeth Olsson
Under större delen av 1970-talet var jag arbetskamrat med Lisbeth på Västerviks Gymnasium. 1984 gick hon i pension efter många år som lärare i franska och engelska. Att hon var hängiven sitt yrke märktes tydligt. En gång berättade jag för henne att jag skulle vara tjänstledig ett år för att ägna mig åt annan verksamhet. - Ska du överge dina elever? undrade Lisbeth och spände ögonen i mig.Hon skämtade, trodde jag då, men insåg så småningom att för henne betydde eleverna och arbetet i skolan mer än för de flesta lärare. Den naturliga följdfrågan blir då hurdan hennes undervisning var. Som kollega kan man aldrig få en fullständig bild, men i det här fallet har jag faktiskt också elevperspektivet. Lisbeth var min klassföreståndare och fransklärare under hela gymnasietiden.Livfullhet, kunskap och noggrannhet präglade hennes lektioner. Man gick inte gärna dit utan att ha läst sin läxa! Och när skoltiden var slut och examen avklarad hade hennes elever fått med sig en god grund- utbildning att bygga vidare på.Hur Lisbeth var "privat" visste vi elever förstås inte så mycket om, men att hon var rolig att umgås med gissade vi, för hennes välutvecklade sinne för humor och underbara mimik förgyllde ofta lektionerna. Visst hade vi respekt för henne, men vi skrattade också mycket på hennes timmar.Det var självklart för henne att eleverna inte bara skulle öva sig att prata och skriva. De skulle också få kunskaper om landet där språket talades och inte minst hur man skulle uppföra sig för att anses som en civiliserad människa. En gång, det var på realskolans tid, måtte en pojke i tolvårsåldern ha bestämt sig för att han skulle visa "Miss Olsson" att det där med artighet det hade han minsann lärt sig.Före lektionen vände han sig till sin lärare och hälsade henne med en bugning.- Glad to see you!När det omsider ringde till rast igen hejdade han sig på väg ut och sa allvarligt:- Sorry to leave you!I dag skulle jag vilja vända på de där orden och säga att vi, dina forna kollegor, vänner och elever, är ledsna över att du nu har lämnat oss, men glada över alla fina minnen som finns kvar.