Minnesord

Göran Gréen. Det var med bestörtning jag fick beskedet att Göran har lämnat oss. Ändå kan jag nu några dagar senare inom mej känna glädje över att under så lång tid ha fått känna denna alldeles speciella person, så nära och så väl.
Jag hamnade på Idö lotsplats i mitten på femtitalet med ambitioner att lära till lots efter en flackande tillvaro i handelsflottan och konfronterades snart med en mycket ung Göran Green, skeppsmäklare. Jag tror att Göran då var lika grön inom skeppsmäkleriet som jag inom lotseriet, men vi förkovrade oss snabbt, nästan som ett team känns det som i dag.
På den tiden var det bra rush inte bara på Västerviks sjöfart utan också på uthamnarna - Helgenäs, Gamleby, Gunnebo, Verkebäck och Blankaholm.
Det var regel snarare än undantag att lotsen samåkte med mäklaren i dennes bil till eller från fartygen i uthamnarna och hur många hundratals timmar jag tillbringade med Göran i hans bil på sådana resor under de nära trettio år vi "samarbetade" kan jag bara gissa. Säkert är ändå att jag under den långa tiden lärde känna Göran som en osedvanligt lättsam person som ändock gärna delade med sig av sina gedigna insikter på den lokala och annan sjöfarts område. Just kanske hans speciella lediga lite pojkaktiga stil gjorde honom så rejält populär bland Västervikslotsarna. Att samåka med Göran var ren bonus.

För Göran var i princip ingenting omöjligt och optimismen var hans signum. Hans okuvliga optimism kunde också smitta av sig. Vi kunde vara på väg till nån uthamn i uruselt väder med värsta yrsnö exempelvis, och den förestående lotsningen framstod som föga lockande, men Göran kunde alltid på något märkligt sätt få situationen att ljusna. Jag minns det med tacksamhet.
Efter pensionen glesnade träffarna med Göran, men alltid förnams den vänliga och positiva stämningen vid de sporadiska pratstunderna på stan. De var ljuspunkter i vardagen. Och precis så är mitt minne av Göran, idel ljus, inga mörka punkter, och jag vill därför betyga min tacksamhet över att jag fick lära känna Göran och känna av hans aldrig sinande vänlighet och omtanke under så många år. Tack Göran, och vila i frid.