Minnesord
När jag kom till Västervik som ung lärare 1969 träffade jag första gången Eire Pettersson. Han var då ganska nyutnämnd studierektor för Komvux på deltid. Några år därefter fick han samma befattning vid Västerviks Gymnasium och senare tillträdde han som rektor och gymnasiechef. Det var en ytterst kompetent skolledare vi gymnasielärare hade under många år. Matematiker till professionen och präglad av ett logiskt tänkande var han perfekt som schemaläggare. Han lyckades uppfylla nästan alla önskemål som lärarna framförde. Under hans tid som rektor gick allt "som på räls".När min hustru och jag anlände till staden 1969 var Eire och Eivor de första som vi blev hembjudna på middag till. Vi har sedan genom alla år haft nära kontakter och räknat dem bland våra närmaste vänner. Vi har umgåtts både här i Västervik och i vårt hem på Gotland, där vi har gjort utflykter tillsammans till raukar, kyrkor och mycket annat. Eire var en utomordentligt allmänbildad person, inte bara inom sina naturvetenskapliga ämnen utan även inom humaniora. Därtill var han en utpräglad sällskapsmänniska, som hade en förmåga att skapa en trivsam stämning omkring sig. De otaliga diskussioner i skilda ämnen och den samvaro som vi har haft tillsammans genom åren har därför varit mycket intressanta och givande.Eires bortgång har skapat ett stort tomrum och vi kommer att sakna honom mycket. Särskilt går våra tankar nu till Eivor och de båda döttrarna med familjer.
Så jobbar vi med nyheter